Lämnar Albufeira den 9 september och får en fin segling i undanvind med 12 knops vind, med storsegel och något inrullad genua. Vi gick nära kusten och det finns samhälle efter samhälle och däremellan fina stränder mellan klipporna. Efter Vilamoura så breder ett sanddelta ut sig och finare sand finns nog inte.

Vårt mål är IIha da Culatra, som vi ankrar innanför. Ön tillhör Parque Natural de Ria Formosa som är ett delta med ett antal öar och lagooner. Vår ö ligger utanför Faro. Det är en vacker insegling.

Här svajankrar man och det är mycket båtar, men gott om plats. Var sugen på att bada, men vi ser en hel del döda fiskar i vattnet, så suget efter bad avtar.

De flesta har klot upphissat och ankarlanterna, annars riskerar man böter men framförallt är det för säkerheten. Taxibåtar och andra småbåtar far fram och tillbaka mellan öarna och fastlandet i en väldig fart och drar upp vågor. Det finns färjor också som är överfulla med folk nu på sommaren. Det finns inga bilar på öarna – det funkar inte med all sand.

Vi får en magisk sista kväll i Portugal med grillade kycklingklubbor från vår egen grill på pulpit.

Lämnar vår ankarplats 8:30 på  morgonen och har siktet inställt på El Rompido i Spanien. Vi har inte läst på så mycket, men gör det när vi är på väg och inser att inseglingen till El Rompido inte är elementär med en inseglingsränna, som hela tiden skiftar i läge och djup pga sandbankarna inte vill ligga still. Vi ringer till marinan, men mannen vi pratar med kan ingen engelska, så det blir en obegriplig diskussion. Vi kliar oss i huvudet och undrar hur vi skall göra och då ringer det på mobilen! Det är marinan som ringer upp och nu är det en man som pratar utmärkt engelska. Det visar sig att man skall gå in vid högvatten och då  mycket långsamt, samt hålla sig vid de gröna bojarna. Nästa högvatten är tio på kvällen och då är det dessutom mörkt. Mannen från marinan rekommenderar oss att gå till Isla Canela, som en bra hamn.

Isla de Canela är en blandning av golf, bad och segel resort, vilket gör det till ett ganska tråkigt ställe tycker vi. Längs huvudgatan mot marinan på insidan finns restauranger, barer, souvenirer, mini mercado, lite kläder och mäklare som försöker kränga lägenheter. Ett utbud som det brukar vara när det är mycket turister. Vi åt på en trevlig familjerestaurang i utkanten, tonfisk med olika såser och delade en flaska vitt. Avslutade med glass på en glassbar innan god natt.

Under vägen in till Isla Canela, har vi bestämt oss för att det blir Cadiz som nästa hamn. Prognosen lovade motvind i övermorgon och skitväder dagen efter så vi lade om rutten. Det är ganska långt, närmare bestämt 65 sjömil vilket motsvarar Nynäshamn -Visby, så vi vill komma iväg tidigt. Receptionen öppnar inte förrän 10, men det går bra att checka ut redan kl 07:30 på morgonen och förtöjningarna släpps kl 08:15. I Spanien så börjar det ljusna vid 07:30 så här års och med tanke på stimmet av fiskeredskap utanför, så vill vi ha dagsljus.

På tal om fiskeredskap, det är ett ständigt spanande efter sådana här filurer:

Både igår och idag fick vi rikta all uppmärksamhet framåt på våra vakter för att se fiskeflaggorna i tid så att vi kunde styra om. I dag var det ovanligt mycket, som autostrador med fiskenät. Tur att de ligger rakt ner och djupt så att det går att gå över dem men flaggorna bör man undvika.

Seglingsmässigt startade vi dagen med segling i halvvind för att halvvägs övergå till segel med stöd av motor på en nästan kryssbog. Det blev bra fart och vi hann precis lägga till innan receptionen stängde i Puerto America.

På vägen passerar vi också 3000 avverkade sjömil, vilket vi firade med lite tapas i båten när vi kommit i hamn.