Vi kom iväg från Catamaran Marina enligt plan, men planen var lite ändrad – dagens etapp var kort – till Jolly Harbour för att handla i den jättefina mataffären som finns där, samt utcheckning från Antigua. När vi tagit vår boj, så upptäcker vi att Miltonia med Peder & Susanne ligger på en boj inte långt från oss. Vi bestämmer kvickt att äta middag ihop på kvällen och det är roligt att höra om deras äventyr sen vi sist sågs på Bequia.

När vi skall checka ut, så visar det sig att ”customs” har stängt och vi blir tvungna att ta taxi till Nelson Dockyard för utcheckning, dvs i princip därifrån vi avseglade på morgonen. Miltonia, vi och en holländsk båt delar på taxin. Allt detta gör att dagen inte blir riktigt som vi tänkt oss, Lena får sköta handlandet själv, medans Mats får ägna sig åt taxiåkande.

Vi har bestämt oss för att hoppa över St.Kitts & Nevis, eftersom vi i princip bara skulle hinna med och checka in/ut. Detta på grund av, att det är en blåsig period på gång och då vill vi vara framme på St. Croix.

Vi avseglar fredag morgon kl 06:30 från Jolly Harbour med kurs mot St.Kitts & Nevis eftersom det ligger precis på kurslinjen mot St. Croix. Hela seglingen blir en rullig historia, dyning in från sidan med en våghöjd på drygt 2 meter, vilket är normalt här. Till St.Kitts & Nevis får vi vinden ganska rakt bakifrån, vilket gör att vi kan segla wing&wing med spirad genua och storsegel med preventer åt andra hållet. När vi passerat sundet mellan St.Kitts och Nevis har vinden vridit något, vilket göra att vi inte får riktig halvvind men nästan och vi får ändra segelsättning efter detta. Vi har en ganska jämn vind, som pendlar mellan 9 – 13 knop och medför bra fart, mellan 6–7 knop mest hela tiden. Det är oftast inte vinden som kan göra seglingen jobbig, utan vågorna/dyningen vilket gör att man många gånger seglar med ett rev, vilket hemma inte funnits på kartbladet med den vindstyrka vi pratar om. Vi kör två timmars vaktpass under dagen, men går över till tre timmars mellan 20:00 – 08:00 på lördag morgon.  På morgon närmar vi oss östra udden av St Croix och vi seglar in mellan nationalparken Buck Island och själva ön, här finns det diverse rev så man får hålla koll på sjökortet.

Eftersom det skall blåsa på ganska bra under i stort sett hela kommande vecka, så ringer vi st.Croix Marina för att kolla om de har någon plats. Ingen svarar och när vi kommer in till Christiansted så förstår vi varför, marinan har fått rejält med stryk av orkanerna Maria & Irma. Vi får hitta en plats att ankra på istället och se till att ankaret fäster ordentligt, vilket vi tror och hoppas att vi gjort.

När vi ankrat upp och gjort iordning båten efter vår 28 timmars segling på 172 M, så är det dags att ta jollen in till land och leta upp ”Customs” för incheckning. ”Customs” skall ligga precis bredvid marinan, så dit åker vi eftersom det där också skall finnas en jollebrygga. Vi promenerar till färjeterminalen, men vi ser ingen incheckning någonstans och går därför in i Budget Marin affären som ligger mitt emot. Steve som är den som jobbar, är jättetrevlig och vi får klart för oss att incheckningen inte är öppen. Lena stannar i affären och Mats går ut utanför affären för att ringa det telefonnummer vi har, vilket går till ”Customs/Immigration” på flygplatsen. Dom efterfrågar lite detaljer om oss och båten, men första frågan är om vi har B1/B2 visa, vilket vi har. Sedan blir vi tillsagda att vi måste ta oss till flygplatsen och då är det taxi som gäller. Steve ringer efter en taxi och sedan pekar han på ett stort kylskåp, varsågoda och ta en öl eller dricka, jag bjuder – en vänlig själ, som det är trevligt att träffa när man är trött efter en nattsegling.

När taxin efter 40 minuter äntligen dyker upp, så är det modell större och vi åker iväg. Vi blir jätteförvånade, allt är USA men det körs på vänster sida, känns väldigt udda – dessutom är ratten på vänster sida, precis som i Sverige före 1967 – bilar för högertrafik i ett vänstertrafik land. Väl på flygplatsen går det fort och smidigt och vi känner oss välkomna, vi har tillstånd att stanna till augusti.

Vi är helt slut, så ankomstdagen gör vi inte så mycket mer. Söndag förmiddag använder vi till att kontrollera vår ankring, lägga ut lite mer kätting samt sätta upp ankarseglet, som minskar trycket på ankaret. Vi förbereder oss således för att vara inblåsta den närmaste veckan.

När detta är gjort så åker vi över till Christianstedt, som bär tydliga spår från den danska tiden. Det är en jättefin liten stad att promenera runt i och strandpromenaden är mysig, men här syns tydliga spår från orkanerna. De två små marinor som låg här, är utplånade och i en trädgård ligger fortfarande en stor katamaran uppblåst en bra bit in på land – sorgligt att se.

Det verkar dock framförallt vara det marina som tagit stryk, skulle man inte se de spåren så skulle man helt kunna missa att två kategori fem orkaner dragit över här. Detta visar sig vara ett påstående med stor modifikation, när vi varit här ytterligare några dagar. Den fasta telefonin fungerar dåligt eller inte alls, stranden vid Fredriksted är till stor del bortblåst. Sammanfattningsvis, sju skolor på St Croix är helt utslagna, elnätet svårt skadat, förstörda hem, sönderblåsta skogar etc. Men det första intrycket vi fick, beror väldigt mycket på att det jobbas oerhört hårt på att reparera och återgå till normalt liv, vilket gör att man inte märker så mycket av orkanernas framfart som gäst på ön, om man inte är uppmärksam på orkanernas framfart. Slutligen USVI tillförs 3,2 miljarder US dollar från de federala myndigheterna för återuppbyggnaden.

Vi avslutar med att gå in på en bar/pub som också är ett mikrobryggeri och äter en otroligt god hamburgare, samt dricker deras egen öl innan det är dags att åka ut till Yasmine och den första ”blåsnatten”.

För att återkomma till den danska historien, så kontrollerade danskarna St. Thomas och tog kontroll över St. John 1717 från England, genom att sända soldater dit. 1733 köpte man St. Croix av Frankrike och hade därmed kontroll över det som idag heter US Virgin Island. Det som gjorde dessa öar så intressanta var socker och den industrin drevs med hjälp av slavar och i slutet av 1700-talet var det mer än 40 000 slavar på de danska öarna. 1848 upphörde slaveriet. USA såg tidigt det strategiska värdet av öarna och var redan 1867 på väg att köpa dem, men prislappen var för hög, högre än priset för Alaska. Vid tiden för första världskriget blev USA starkt oroade av möjligheten att Tyskland skulle invadera Danmark och på det sätt få kontroll över öarna. Det hela slutade med att USA köpte USVI 1917 för US $25 millioner i guld.

Vi får också uppleva en parad, där man högtidlighåller Dominikanska Republikens självständighet:

När värsta blåsvädret är över, åker vi på en dags intressant rundtur, innehållande bla besök på botaniska trädgården, Cruzen rom destilleri och Fredrikstedt.

Sista dagen på St Croix ägnar vi åt utflykt till Buck Island, som är en nationalpark och utanför stranden simmar en delfinfamilj med små ungar omkring och det är inte ofta vi har sett delfiner som hållit sig på samma plats på det här sättet. Avslutningsvis får vi en jättefin snorkling på revet vid denna fantastiskt fina ö.

Från St Croix seglar vi till St John, som till 75% är nationalpark (i alla fall stränder och vikar). Det är många restriktioner här, vad gäller ankring, vilket i princip innebär att man skall ta boj i den viken man lägger sig. Vi väljer att gå till Great Lameshur Bay och tar en boj långt in i viken. Här får vi ligga helt själva och det känns magiskt att vara ensamma i en vik, vilket vi inte ens kan komma ihåg när vi var senast. Det är lite vind och inga vågor, vi ligger helt fantastiskt.

Vi ser sköldpaddor, stora fiskar under båten samt en rocka som majestätiskt glider fram strax ovanför botten. Det häftigaste händer dock på morgonen – Mats bestämmer sig för att snorkla och när han simmar bredvid båten så är han plötsligt öga mot öga med en liten haj som håller till under båten. Det är väldigt speciellt att möta haj, även om den är liten!

Andra natten i denna fina vik, så har vi fått sällskap av fyra andra båtar.

Efter St John seglar vi till St Thomas och USVI huvudstad Charlotte Amalie, där vi ankar upp i den stora hamnbassängen. Det är ett annorlunda väder på väg in, med kraftig nordlig ”swell” och västlig vind, vilket beror på ett lågtryck som vandrar österut mot Azorerna. Vi kommer att ligga kvar här och titta på denna mycket fina stad, med stort danskt avtryck och också passa på att hyra bil för att utforska hela ön.

Vi tänker passa på att besöka öns ”Budget Marine” affär för diverse inköp.

Yasmine för ankar: