Kategoriarkiv: Karibien 2016/2017

1 års äventyr med Yasmine, 22/05/2016 – 22/05/2017

Idag är det ett år sedan vi avseglade från Nynäshamn – ett år fyllt av upplevelser, möten med fantastiska människor och segling, massor av segling närmare bestämt 8400 M.

Vi började med Norge till Shetland och slutar med Grenada, vilket vi kan sammanfatta med flis till shorts eller kallt till varmt.

Det som återstår nu är en vecka i Port Louis, där vi skall förbereda Yasmine så mycket det går inför torrsättningen på Spice Iland Marina den 29/5 och därefter en vecka på land då vi gör det sista innan vi åker hem till Sverige i 5 månader. En del reparationer måste också göras av varmvattenberedare, vattentank som spruckit och sy nya sömmar på sprayhood. En del förbättringar vill vi också genomföra, som måste beställas/köpas & installeras – en AC som vi kan använda i marinor för att undvika överhettning, sidor på biminin som kan sättas upp vid behov av skugga, en jolle med hård botten och starkare utombordare.

Sedan sista inlägget har vi spenderat mycket tid i Grenadinerna med Tobago Cays som höjdpunkt. Hela sista månaden har känts som ”semester” med korta dagsetapper, fantastiska öar & rev med bad och snorkling. Vi har snorklat med både sköldpaddor i jätteformat och vackra fiskar i massor med färger. Sista månaden har varit, som vi i vår okunskap trodde att det skulle vara i hela Karibien, med små öar, stränder och rev.

Grenada är kryddornas ö och är väldigt grön. Vi körde en dag längs med västra kusten och tittade på fantastiska byggnationer, ”hus på pelare” på bergssluttningarna som aldrig fått godkänt av byggnadsnämnden i Sverige. När vi svängde österut över bergen på huvudvägen, som var som en asfalterad grusväg där det knappt gick att mötas, körde vi genom djungel upp och ner i bergen.  Odlingar av bananer, enorm växtlighet och ett och annat hus av varierande standard eller små byar som kontrast kantade vägen.

I kväll blir det att fira ”ett års dagen” med champagne tillsammans med Conny och Carina på Ultimo, som lustigt nog avseglade samma datum som vi.

IMG_2510

Detta blir troligen det sista inlägget innan vi flyger hem till Sverige. Vi återkommer säkert med några uppdateringar om våra kommande planer under segeluppehållet (orkansäsong i Karibien eller wet season som det kallas här).

Antigua till St Lucia

Vart tog tiden vägen sedan senaste inlägget? Vi har haft en fin tid med öar av olika karaktär, självständiga öar som Antiqua och Dominika, samt de franska öarna Guadeloupe och Martinique.

Vi har legat bakom rev och snorklat med bara ett fåtal båtar, vi har legat i marinor och sist men inte minst på boj vid Iles des Saints (Guadeloupe) och Dominika. När merparten av inlägget skrivs så ligger vi för ankar vid Grande Anse D´Arlet på Martinique. Det har också varit väldigt fin segling under den här perioden, vilket har varit extra roligt då vi har haft Anders och Marie-Louise med oss under två veckor, jättekul har det varit.

Vi har hunnit med att vandra på både Antigua, Iles des Saint och framför allt till Boiling Lake på Dominika.

Vandring på Antiqua:

Vandring på Iles des Saints:

Vandringen till Boiling Lake var fantastisk och krävande, 14 km upp och ned i djungel, men belöningen var ju att få besöka dessa fantastiska heta källor och en 200 grader varm sjö som kokade:

Öarnas olika karaktär, såsom vi upplever det, är exempel över de olika karaktärer som öarna i Karibien har. Förutom att bilarna ibland kör på vänster sida och ibland på höger så är vissa öar frodiga, andra mer torra, en del har härliga stränder och andra inga stränder alls, sist men inte minst maten och affärerna där de franska öarna har ledningen med fantastiska mataffärer.

Självständiga Dominika är helt annorlunda än de flesta andra öar då hela ön är grön, djungel, och det är mycket berg, där det mesta växer i form av frukter och kryddor. Dominika står i en klass för sig när det gäller natur och sägs vara som övriga Karibien var för 50 år sedan.

Utflykt på Dominika:

Chokladfabrik på Dominika:

Kalinargo indianerna på Dominika:

_DSF8147

Antigua ligger någonstans mitt emellan Dominika och de franska öarna, men det engelska arvet är tydligt. Det absolut finaste är Nelson Dockyard ett världsarv och gammalt brittiskt örlogs varv från förr, med omgivningar.

Man kan sammanfatta senaste veckorna med segling, bad, utflykter, god mat, trevligt sällskap och vandring. Den stora behållningen är alla olika människor vi träffar.

Vi stannade ett antal dagar på Martinique gick till Marina du Marin den 19/4 och där det blev återförening med Conny och Carina på Ultimo. Vi ägnade tiden åt att vårda båten och sy skydd till våra vinschar.

Igår (23/4) gick vi till Rodney Bay och har idag kopplat av med att spela golf.

Från St Lucia har vi en månad på oss till Grenada, där vi skall göra ordning Yasmine för torrsättning och förvaring under orkansäsongen. Vi flyger från Grenada den 6/6 för att återkomma i början på november för fortsatta äventyr.

Segling är härligt:

_DSF8093

St Kitts

När vi är på väg att lämna Spanish Harbour börjar vi titta på var vi skall klarera in någonstans på St Kitts? Vi har läst om en ny hamn, Christopher Harbour, som skall vara jättefin och när vi läste på Ultimos hemsida så läser vi om en jättefin service. Vi ringer till dem och de är jättetrevliga, men hamnen har höga kajer som inte är lämpliga för mindre båtar som oss, inklareringen måste fortfarande ske i Basseterre och sist men inte minst – inga duschar ännu. Vi ringer i stället till Port Zante, som är hamnen och marinan mitt i Basseterre. De är jättetrevliga men kan inte ge besked om det finns plats och de ber oss därför att höra av oss när vi närmar oss. Vi ringer på morgon, när vi befinner oss utanför Statia och får besked att de har plats åt oss, men inte förrän 13.00. Vi är framme 12:45 och ropar upp dockmaster på VHF och får beskedet att de inte är redo ännu, utan vi måste vänta till 14. När vi äntligen blir uppropade med beskedet att vi kan komma in, så får vi ett fantastiskt fint mottagande med tre man som hjälper till med linor och förtöjning, här backar man in mellan stolpar och då är det tacksamt med lite hjälp. Efter 26 timmar till sjöss så är det skönt när man har lagt till och lugnet lägrar sig, men det varar inte länge för nu är det bara att sätta ingång med inklareringen i St Kitts (tull, immigration och hamnmyndighet).

Efter en stund i marinan så förstår vi varför det var svårt att få plats, det finns väldigt få platser för gästande båtar och det är viktigt att prata med marinan innan man kommer.

Måste också berätta att när vi har cirka 5-6 M kvar till Basseterre blir vi plötsligt uppropade av Angelina (Mats och Eva) och det är väldigt roligt att prata en stund med dem på VHF. Vi har inte träffat på varandra sedan Lissabon, så det är ett tag sedan. De är på väg norröver och vi söderut, så vi får nöja oss med ett VHF samtal.

Precis vid marinan ligger kryssningskajen och flera kvarter är uppbyggt för kryssningsgäster med affärer och restauranger. Hela området blir stendött på kvällarna, när kryssningsbåtarna har gett sig av. Det kommer 1-4 stycken per dag, så vi har nu fått vår beskärda del av kryssningsturister.

StKitts-Mats-1

De två första dagarna ägnar vi oss åt att titta på stan, klippa oss och ta det lugnt i största allmänhet.

När vi piggnat till efter vårt seglingsdygn är det dags för utflykter, den första tar oss till en av de fina stränderna och där blir det lunch på Spice Mill. När vi är redo att åka hem, så frågar en taxichaffis oss om vi behöver transport och erbjuder oss två magiska platser. Han ber oss vänta och sticker iväg, för att efter ett tag komma tillbaka med ett stort gäng kryssningsturister som skall tillbaka till sina båtar. Han ber oss vänta, medan han stuvar in alla andra och sedan sätter han Lena i framsätet och därefter trycker han in två tjejer till bredvid henne. Hur Mats skall få plats är en gåta, tills chaffisen kommer med en hopvikbar bräda som han lägger mellan två säten. Vi är tre som fått ”guldplatser” – Lena, Mats och en engelsman på en kylväska – vi tre blir förärade varsin iskall öl pga våra ”fina” platser. Sedan blir det hemfärd med dånande reggaemusik, vi får en resa med stil!!!

Den andra utflykten blir med Joseph och är en rundresa runt ön. Joseph är jättetrevlig och kunnig, det visar sig att han är ingenjör från början och utbildad i Skottland (kallt för en man från St Kitts). Han är stolt över sitt land och väldigt stolt över den fria utbildningen som finns i landet och de universitet som finns här. När det går upp för honom att vi inte är kryssningsgäster, utan seglare som dessutom seglat ända från Sverige till St Kitts blir han väldigt intresserad och ställer en massa frågor och tycker det är jättespännande med ”a amazing couple” som gör detta. Han är väldigt nöjd, för nu har något spännande att berätta för kompisarna, när det är dags för fredagsölen. Två höjdpunkter på rundturen är

  • Romney Manor där Caribelle Batik håller till
  • Brimstone Hill Fortresse

På Cabrielle Batik får man en föreläsning om hur det går till att göra batik och de har en affär med fantastiska batikkläder och tyger.

Brimstone Hill är upptaget på Unescos världsarvslista och är ett väldigt fint fort från 1700-talet, sägs vara Västindiens Gibraltar.

Ytterligare utflyktsbilder:

Vi känner oss nu nöjda med ön, men det går två dagar till för diverse båtvård innan vi lämnar. Efter utcheckning, så seglar vi ned till White House Bay som blir vår nattankring innan avsegling mot Antigua. Vi får en väldigt trevlig sista kväll på Salt Plage.

I högra kanten syns Yasmine.

BVI – Brittiska Jungfruöarna

Vi kom till BVI eller Brittiska Jungfruöarna efter en fin nattsegling i månsken. Det var första gången som vi hade riktig undanvindssegling sedan överfarten och fick därför möjlighet att testa vår nya spinnakerbom ordentlig med en bra wing & wing segling under hela natten.

Vår inklareringshamn blir Road Town på Tortola och vi börjar med att ankra utanför färjeterminalen, där tull & immigration finns. Mats tar jollen in för inklareringen. Proceduren är ganska lika i de olika länderna, man börjar med customs, därefter blir det immigration och många gånger avslutar man med hamnmyndigheten. Ibland får man gå tillbaka och avsluta hos customs, men det varierar. Dessutom får man ofta betala lite olika typer av avgifter. På många ställen är det bara skepparen som får gå iland, innan inklareringen är gjord, men det viktigaste är att respektera respektive lands procedurer, då går det oftast smidigt.

Vi har kommit fram till, att man blir allra tröttast av att segla en natt! Det beror på, att man är vaken hela dagen och sedan blir det en natt med begränsad sömn. Flerdygnssegling innebär ju, att man kommer in i att sova även under dagtid, så det blir inget större sömnunderskott. Detta faktum gjorde att vi var ganska trötta när vi hade klarerat in och efter ett kort resonemang bestämde vi oss för att gå in och lägga oss i Village Cay Marina, för att sova ikapp. Det var nämligen ett väldigt rullande att ligga på ankar utanför Road Town och vi kände inte för att segla vidare just denna dag. Som belöning blir det pubmiddag på ”Pussers” och en ”painkiller”, där muggen ingår i priset. Pusser är det ord man använder i dagligt tal i engelska flottan för, ”Purser”.

Efter första natten i marina, så blir det vikar och på de flesta ställena lägger vi oss på boj. Vi besöker Norman Island, Jost Van Dyke, östra sidan av Tortola, Marina Cays och avslutar i Spanish Harbour på Virgin Gorda.  Tyvärr blir Lena magsjuk efter Norman Island som är vår andra hamn och det tar ett antal dar för henne att återhämta sig, vilket gör att vi inte får ut så mycket som vi skulle önskat av BVI. Det finns många fina vikar med fina stränder och det finns bra snorkling, men BVI är det i särklass dyraste stället vi har varit på i Karibien. Dessutom är det en massiv anstormning av charterbåtar, vilket gör att det är väldigt fullt i vikarna och på ankringsplatserna.

Stränder & öar

De tre indianerna:

BVImats-1

Marina Cay:

Vi kommer att få gäster, Anders & Marie-Louise, den 2/4 och dem skall vi hämta på Antigua. Vår plan är att segla till St Kitts och stanna där ett antal dagar, för att hinna se ön ordentligt. Vi håller därför kolla på vädret, eftersom vi vill hitta ett väderfönster med lite vågor och svagare vind. När man skall gå från BVI till St Kitts medför den förhärskande vinden att det i stort sett alltid är vind rakt i nosen och att kryssa de 125 sjömilen till St Kitts lockar inte, så vi väljer ett fönster den 20/3 som tillåter en rimligt lugn överfart, men för motor.

Sista natten tillbringar vi i Spanish Harbour, dels för att det är utklareringshamn och dels att det är nära till de fantastiska stenformationerna i Bath.

Bath:

Bath från sjösidan dagen efter (bra exempel på mängden charterbåtar), då vi avseglar mot St Kitts:

BVI-12

Nevis, St Barts, Anguilla och Sint Marteen/St Martin

Sedan senaste inlägget har vi hunnit med ganska mycket. Vi har fått en hel del segling, men också hunnit med att både bada, turista och som vanligt lite båtfix.

Nevis var en väldigt trevlig bekantskap med sin fina lilla huvudstad Charlestown, där man också checkar in. Det blev extra trevligt, eftersom Conny och Carina med sin Ultimo anslöt, när vi legat där i ett par dagar. Vi hyrde en gemensam taxi och fick en mycket bra och trevlig guidad rundtur på ön.

Bilder från Charlestown

Bilder från rundturen.

Ultimo in action.

Vi seglar gemensamt med Ultimo från Nevis till St Barts, när vi kommer fram ser vi att det i princip ligger bojar på varenda plats som i pilotböcker och sjökort är angivna som bra ankringsplatser. Glada i hågen plockar vi upp en boj och tycker att vi ligger jättebra. Ultimo sjösätter sin jolle, hämtar oss och tillsammans bär det av in till Gustavia. Hamnkontoret har stängt (det är söndag, så de gick nog hem tidigare). Vi tar en kort promenad. Tyvärr är det mesta söndagsstängt men vi hittar en trevlig pub/bar/restaurang där vi kan få oss en bit mat. När vi kom in med jollen så träffar vi George och Agneta från Sundance och de berättar för oss att alla bojar är privata så när vi har ätit så känns det som att det är en smart ide att åka ut till våra båtar. Det visar sig vara rätt beslut eftersom grannbåtarna säger till oss att ägarna till ”våra” bojar är på väg in. Vi blir tvungna att lämna våra bojar och i skymningen (mörkret kommer fort) ankra om betydligt länge ut i viken. Det blir lite skvalpigt, men helt ok.

Vi har bokat plats från den 20/2 i Simpson Bay Marin på Sint Marteen och lämnar därför Gustavia redan på morgonen, efter det att Mats varit inne till hamnkontoret för både in & utcheckning, samt inhandling av färskt bröd.

Vi kommer fram till Simpson Bay kl 14 och lägger ankare i väntan på broöppning kl 15. Mats ropar upp marinan på VHF och det kommer ut med sin rib och ger oss instruktioner. Det är jättebra service, dockmaster kommer ut med jollen när vi går in genom kanalen och lotsar oss in till vår plats.

Vi jobbar med båten, städar och tvättar i väntan på att Ingela & Wille (7 år) skall komma den 22/2.

Redan den 21/2 kommer Ultimo, som fick en hemsk andra natt utanför Gustavia (grov sjö, ankra om mitt i natten, behöver inte berätta mer!!!)

Själva har vi börjat kolla på väder för att få till en bra plan när vi får gäster.

Det visar sig, att vi är på väg in i en blåsig period och vi vill få till något bra när vi har gäster. Det som är helt klart, är att vi inte kan ligga kvar i Simpson Bay Marina på grund av Heineken Regatta. Efter att vridit och vänt på prognoserna, så kommer vi fram till att vi skall segla över till Anguilla, vilket visar sig vara ett jättebra beslut.

Inklareringen är enkel, vår storlek på båt kostar ingenting (om man ligger kvar i Road Bay), bra ankarfäste, trevlig strand och bra strandbar/restaurang (Elvis).

Vi badar och har det skönt, när det är dags för lunch så beställer vi av den amerikanska ägarinnan. Plötsligt säger hon att det är kul med svenska gäster, ”jag är född i Täby”. Hennes föräldrar flyttade till USA, när hon var tre och hon besöker fortfarande Sverige med viss regelbundenhet.

När vi höll på och försökte förstå det kommande vädret, tyckte vi det var svårt att hitta hamnar/ankarvikar som verkar rimligt bekväma att ligga i, med tanke på det väder vi ser framför oss. Vi tar kontakt med Ance Marcel Marina och dom hälsar oss hjärtligt välkomna. Marinan visar sig vara väldigt skyddad och är dessutom en del av en resort, vilket gör att vi som gäster i marinan får tillgång till både deras strand och deras pool. Wille har nästan fått simhud mellan tårna, lyckan är total.

IMG_1611

Dessutom lite kul djurliv, såsom den här apan en morgon precis bakom båten och leguaner både vid båten och vid poolen.

IMG_2230

Karneval:

Trots att vi snart legat en vecka här, så har vi haft det väldigt bra. Vi har hyrt bil och fått uppleva karnevalen i Marigot och tisdag kväll i Grand Case, som innebär ”gatufest” med massor med folk och möjlighet till god mat. För vår del blev det grillat på en av 6 ”lolos” (lokala enklare restauranger med prisvärd mat). En dag med shopping och proviantering, samt en dag på beachen.

Vi har också hunnit med att vandra lite och fick som bonus se lite av regattan, det visade sig att ett rundningsmärke låg precis utanför där vi vandrade.

En höjdpunkt är att Wille har lärt sig simma!!! Hur många kan skryta med att ”jag har lärt mig simma i Karibien”??? Vi har också hunnit med att äta middag med Conny & Carina på Ultimo (ligger också här) och George & Agneta på Sundance (gick igår). Ikväll blir det knytkalas på Ultimo.

IMG_1609

Conny grillar den gemensamma middagen.

Tiden går fort och imorgon (söndag den 5/3) åker Ingela och Wille hem, det har varit väldigt roligt att ha dem ombord. Även om vi blev tvungna att ligga mer still än vad vi räknat med så har vi fått till 10 bra dagar, med segling, bad och utflykter, samt en massa trevlig samvaro.

Söndagkvällen blev en riktig höjdarkväll, vi var på regattans avslutningsgfest. Framförallt för att vi ville se konserten med UB40.

IMG_1615

För vår egen del, så har vi hamnat i ett kontinuerligt blåsande och prognosen pekar på att vi bör ligga kvar här en vecka till.

IMG_1617

Vädret idag den 8/3

Våra kära vänner på Ultimo gör samma bedömning av vädret (vad gäller att ligga still), så vi har hyrt en bil tillsammans för hela nästa vecka.

Internet/WiFi har legat nere några dagar, så därför har det hunnit bli onsdag kväll innan detta inlägg publiceras. Det blåser, men vi ligger mycket lugnt och har det bra i väntan på att det skall lugna sig, vilket det gör framåt helgen. Vi håller på och funderar på hur vi skall lägga upp vårt seglande de kommande veckorna. Våra nästa gäster, Anders & Marie-Louise, kommer till Jolly Harbour (Antigua) den 2/4.

Fördelen med att vi ligger still ännu en vecka, är att vi verkligen hinner se ön. Vi disponerar dagarna med motion på morgon och sedan båtfix. Eftermiddagarna ägnar vi sedan åt diverse utflykter.

Utflyktsbilder:

Antigua

När vi skriver inlägget har vi kommit till Barbuda, som är en fantastisk liten ö med långa, långa sandstränder. Det är en platt ö, vilket innebär att man måste ha koll på både vindriktning och riktningen på vågorna, som inte alltid går i takt med varandra.

 

Vi kom hit igår den 12/2 och tänker ligga här idag, för att lämna imorgon. Förmiddagen har vi ägnat åt träning och bad. Lena passar på att ha det skönt i en av hängmattorna vi köpte i Grekland, från tiden när vi seglade där med vår förra båt ”Nordic Star”.

 

lena-i-hangmatta-1

Efter lunch sjösätter vi jollen och åker och tittar på ön.

 

Här skulle det varit en video, men med det dåliga bredbandet/WiFi så går den inte att ladda ner, så vi får nöja oss med att nämna den.

Vi har nu varit på Antigua i nio dagar, så låt oss gå tillbaka lite i tiden.

Vi lämnar Pointe-à-Pitre på morgonen den 2/2 och börjar dagen med att gå till bensinbryggan där vi till vår förvåning, tillsammans med en katamaran, lyckas tömma macken på diesel. Vi fick i alla fall 90 liter i tanken och det skall nog räcka ett tag. Därefter en relativt lång segling (44 M) till Goilanta, där vi svajankrade över natten, för att dagen efter gå till Deshais.

Deshais är känt för att vara ett riktigt blåshål, men vi får turligt en lugn dag & natt för ankar. Deshais är sista möjliga hamn/samhälle där man kan checka ut från Guadeloupe, innan man seglar vidare till Antigua. Vi gillade den lilla staden och åt också en god middag där på L’Amar.

När vi kommer till Antigua, efter en fin segling, går vi in i English Harbour och tänker lägga oss på svaj. Tyvärr är det fullständigt fullproppat, så vi slår en signal till Nelson Dockyard Marina och får klartecken att backa in till deras kaj. Det är väldigt lätt att bli förtjust i detta ställe, då det är mycket väl bevarat och underhållet. Här andas det brittisk marin historia, varvet började anläggas under 1700-talet och var i drift långt in på 1800-talet.

Det finns en roddtävling, La Gomera (Kanarieöarna) till Antigua, där vi hade turen att få se en av kanoterna komma i mål, vilka ”dårar”/hjältar.

 

nelson-dockyard-5

Snabbaste överfarten någonsin är 36 dagar, medeltid är 50 och som längst har man tagit över 100 dagar på sig. När starten har gått, så får man inte ta emot någon form av proviant, utan besättningen måste klara sig helt själva. Den engelska kanoten vi såg komma i mål, hade tre besättningsmedlemmar.

Själva tar vi båttaxi över till andra sidan bukten och vandrar upp till den högsta punkten, som också är ett gammalt fort, som skyddar inloppet till English Harbour. Shirley Heights.

 

När vi kommer ned till stranden igen, så blir det solning, bad, lunch och en strandmassage för Mats. Kvällen avslutas på Restaurang Paparzzi med en födelsedagsmiddag för att fira Lena.

 

Nelson Dockyard är en fantastiks ställe, men vi har inte så bra ankarfäste och bestämmer oss för att efter tre dagar segla upp till Jolly Harbour. Här hade vi tänkt vara någon dag, men det blev fem. Vi spelar golf (två gånger) och vi badar, samt provianterar i den utmärkta och svindyra affären. Vi hyr också bil i två dagar och kör runt hela Antigua under denna tid.

Half Moon bay

half-moon-bay-1

Fig tree drive var verkligen vacker, den sista regnskogen som finns kvar på Antigua och OJ´s restaurang vid stranden efter Pelican Island hade en kreativ design baserat på vad man hittar på stranden.

 

Vi får bland annat uppleva denna fina solnedgång, med en kvinnlig kanadensisk säckpipeblåsare.

img_1573

Efter en skön och avkopplande tid i Jolly Harbour är vi efter en fin segling (37 M) för fulla segel (inga rev, som det ofta blir här) tillbaka där detta inlägg började.

Iles Les Saintes & Pointe-à-Pitre – Guadeloupe

Avseglings dag från Portsmouth och Mats vaknar med att det ”drar” till i vänster ben, ont från höft till fot, vilket innebär horisontalläge i stort sätt hela dagen. Tur att Kaj är med, vi kommer iväg och det blir en ”lugn” dag till sjöss, inte mycket vind.

När vi kommer fram till Terre-de-Haut, så finns inga lediga bojar, utan vi lägger ankar på ett skyddat ställe, en bit från den lilla staden/byn. När vi kommit i ordning, så tar vi jollen in till byn och checkar in på Guadeloupe (sker via dator, helt okomplicerat). Mats har ont, så vi går sedan till turistkontoret och tar reda på var det finns läkare på ön.

Efter frukost, så åker Mats och Lena in till byn och går till läkarmottagningen. Efter en kort väntan så är det dags för Mats, att försöka förklara problemet för en läkare som inte kan många ord engelska. Han kollar reflexer, som är mycket bra samt ryggen som är lite sned och drar slutsatsen att det är det som är problemet. Därmed är besöket slut och resultatet är ett ”ryggstödsbälte” och tre sorters piller, som skall tas i 7 dagar. Själva tror vi, att det är en nerv som kommit i kläm. Efter ytterligare en lugn dag, så har Mats blivit bättre och bättre.

Terre-de-Haut är en mycket trevlig ö, med många finna promenader/vandringar och fina stränder. Byn är mysig med gott om bra restauranger, lite som Marstrand. Kajs present på Mats födelsedag, var att bjuda på middag, som avnjöts på ett av de bättre ställena – fantastiskt god mat.

Efter fyra fina dagar, med bra väder, så är det dags att segla vidare i frisk vind. Målet är Pointe-à-Pitre och Marina Bas-du-Fore. Vi går hit av två skäl, dels skall Kaj mönstra av och vi behöver ägna några dagar till båtvård & tvätt.

Vi har hittat ett lugnare tempo, inte så konstigt med tanke på att vi seglat i åtta månader, så det blir en blandning av jobb och utflykter i området. Söndagen ägnas åt en stilla förmiddag på båten och sedan utflykt/promenad till det mycket fina akvariet som finns här.

Tack Kaj och Karin (mönstrade av redan den 21/1) för besöket, det har varit roligt att få dela med oss av vårt seglarliv under några veckor.

_dsf7495

Måndagen blir en ren arbetsdag, städa båt-gå igenom riggen-byta en trasig avlastare-etc-etc. På tisdag morgon, så lämnar vi in tvätten och går sedan till båtaffären för att göra några mindre inköp. Efter det blir det promenad in till stan och marknaderna som är öppna på förmidagen, det blir tyvärr inte mycket fotograferar eftersom folket här absolut inte vill bli fotograferade. Vi bestämmer oss för en fisklunch på Le Yacht Club och får en mycket god måltid. Har inte hunnit mer än sätta oss, förrän ett rejält regnoväder drar förbi, ibland har man tur och sitter under ett skyddande tak.

Efter lunchen promenerar vi till huvudmålet för dagen, slavmuseet vilket är relativt nyöppnat. Mémorial ACTe – the Caribbian Center of expressions and memory of the slave trade and slavery.  Byggnaden är häftig och museet är verkligen värt ett besök, det tar oss ett par timmar att gå igenom och det är pedagogiskt och en mycket lärorik/tänkvärd/intressant upplevelse. Man påminns om att detta är inte bara historia, det är något som pågår nu, år 2017!!!

_dsf7006

När detta publiceras så har vi kommit till vår sista ankring/hamn på Guadeloupe – Deshaies. I morgon den 4/2 seglar vi vidare till Antigua.

img_2089