När vi skriver inlägget har vi kommit till Barbuda, som är en fantastisk liten ö med långa, långa sandstränder. Det är en platt ö, vilket innebär att man måste ha koll på både vindriktning och riktningen på vågorna, som inte alltid går i takt med varandra.

 

Vi kom hit igår den 12/2 och tänker ligga här idag, för att lämna imorgon. Förmiddagen har vi ägnat åt träning och bad. Lena passar på att ha det skönt i en av hängmattorna vi köpte i Grekland, från tiden när vi seglade där med vår förra båt ”Nordic Star”.

 

Efter lunch sjösätter vi jollen och åker och tittar på ön.

 

Här skulle det varit en video, men med det dåliga bredbandet/WiFi så går den inte att ladda ner, så vi får nöja oss med att nämna den.

Vi har nu varit på Antigua i nio dagar, så låt oss gå tillbaka lite i tiden.

Vi lämnar Pointe-à-Pitre på morgonen den 2/2 och börjar dagen med att gå till bensinbryggan där vi till vår förvåning, tillsammans med en katamaran, lyckas tömma macken på diesel. Vi fick i alla fall 90 liter i tanken och det skall nog räcka ett tag. Därefter en relativt lång segling (44 M) till Goilanta, där vi svajankrade över natten, för att dagen efter gå till Deshais.

Deshais är känt för att vara ett riktigt blåshål, men vi får turligt en lugn dag & natt för ankar. Deshais är sista möjliga hamn/samhälle där man kan checka ut från Guadeloupe, innan man seglar vidare till Antigua. Vi gillade den lilla staden och åt också en god middag där på L’Amar.

När vi kommer till Antigua, efter en fin segling, går vi in i English Harbour och tänker lägga oss på svaj. Tyvärr är det fullständigt fullproppat, så vi slår en signal till Nelson Dockyard Marina och får klartecken att backa in till deras kaj. Det är väldigt lätt att bli förtjust i detta ställe, då det är mycket väl bevarat och underhållet. Här andas det brittisk marin historia, varvet började anläggas under 1700-talet och var i drift långt in på 1800-talet.

Det finns en roddtävling, La Gomera (Kanarieöarna) till Antigua, där vi hade turen att få se en av kanoterna komma i mål, vilka ”dårar”/hjältar.

 

Snabbaste överfarten någonsin är 36 dagar, medeltid är 50 och som längst har man tagit över 100 dagar på sig. När starten har gått, så får man inte ta emot någon form av proviant, utan besättningen måste klara sig helt själva. Den engelska kanoten vi såg komma i mål, hade tre besättningsmedlemmar.

Själva tar vi båttaxi över till andra sidan bukten och vandrar upp till den högsta punkten, som också är ett gammalt fort, som skyddar inloppet till English Harbour. Shirley Heights.

 

När vi kommer ned till stranden igen, så blir det solning, bad, lunch och en strandmassage för Mats. Kvällen avslutas på Restaurang Paparzzi med en födelsedagsmiddag för att fira Lena.

 

Nelson Dockyard är en fantastiks ställe, men vi har inte så bra ankarfäste och bestämmer oss för att efter tre dagar segla upp till Jolly Harbour. Här hade vi tänkt vara någon dag, men det blev fem. Vi spelar golf (två gånger) och vi badar, samt provianterar i den utmärkta och svindyra affären. Vi hyr också bil i två dagar och kör runt hela Antigua under denna tid.

Half Moon bay

Fig tree drive var verkligen vacker, den sista regnskogen som finns kvar på Antigua och OJ´s restaurang vid stranden efter Pelican Island hade en kreativ design baserat på vad man hittar på stranden.

 

Vi får bland annat uppleva denna fina solnedgång, med en kvinnlig kanadensisk säckpipeblåsare.

Efter en skön och avkopplande tid i Jolly Harbour är vi efter en fin segling (37 M) för fulla segel (inga rev, som det ofta blir här) tillbaka där detta inlägg började.