Som vi skrev i vårt senaste inlägg, så njöt vi av att vara tillbaka på Bequia och det gjorde vi verkligen – det blev ett stopp som varade i tre veckor. Starkt bidragande orsak vara alla gamla och nya vänner, som gjorde våra tre veckor minnesvärda. Man kan inte beskriva antalet svenska båtar på annat sätt än invasion, trevlig sådan.

Några höjdpunkter utan någon form av prioritering:

• Svenskt julbord på Papas med cirka 40–50 gäster, varav majoritet svenskar. Gott och trevligt.
• Vi lär känna Pelka och Ingela, som hyr ett hus på ön. Vi får en massa bra tips på vandringar och promenader.
  
  

  
  
  Dessutom gör vi ett antal fina vandringar ihop med dem, tillsammans med Karin och Hasse från S/Y Barbasol.
  

  

  
  
  Vi firar Pelkas 65-års dag på Open Deck, som vi tycker är utan tvekan den bästa restaurangen på Bequia.
  
  Det är en nyöppnad restaurang som drivs av ett gäng underbara svenskar.
• Pelka och Ingela tar oss till ”Chrissy`s”, en restaurang med lokal mat som ligger högt ovanför Admirality Bay. Personalen är trevlig, maten är jättegod och prisvärd. Det är så trevligt att vi återvänder dit en gång till, denna gång med S/Y Ultimo, S/Y Barbasol och ytterligare tre svenska båtar.
• En dag tar vi färjan till Kingston – St. Vincent, vilken dag det blev. Förts en myllrande huvudstad och sedan rundtur med hyrd taxi. Taxin tar oss till Wallilabu Bay som är en central plats för inspelningen av ”Pirates of Carribien”.
  
  

  

  

  
  
  Det är tyvärr ganska förfallet, men roligt att se. På vägen tillbaka till färjan köper vi lunch, roti (wrap med kyckling och potatis med goda kryddor), som vi tar med och äter i parken vid färjeläget. Det blir en mycket trevlig dag och prisvärd, prisnivåerna är de lägsta vi upplevt i Karibien. Tyvärr känns dock inte St. Vincent tillräckligt tryggt att besöka med egen båt, ännu.

Det som sticker ut är Nyårsafton på ”Open Deck” med Conny, Carina & Angelica och Hasse & Karin. Den femrättersmiddagen som bjöds, var enastående. När kockarna kommer ut från köket och möts av stående ovationer från alla oss på restaurangen, då förstår ni. Tack för en fantastisk nyårsafton – Natalie, Magnus och Patrik!!!! Vi önskar er verkligen lycka till med ert restaurangprojekt.

Detta var ett axplock från Bequia, vi har inte kunnat nämna alla vänner, båtar, möten, middagar. Det var en fantastisk tid, några nämnda men ingen glömd.

Nu har det blivit januari och det är dags att segla vidare. Det blir en jättefin segling till Marigot Bay på St.Lucia. Här stannar vi i två nätter och återbesöker bl.a. restaurangen Dolittle som har chanserat.  Här säger vi också adjö till Hasse & Karin på S/Y Barbasol som seglar söderöver, vilket som vanligt känns sorgligt när man skiljs från goda vänner.

Vi räknar dock med att de hälsar på oss i sommar på Ven, under sluttampen av deras hemsegling.

Efter Marigot Bay så blir det återigen en fin segling till Sainte-Anne på Martinique, där vi blir kvar i två veckor. Första dagarna tar vi det lugnt, vandrar och badar.

Vandrar en härligt lång stig till Salinas Bay som är en av de finaste stränderna i Karibien.

Eftersom det är helg så kryllar det av folk så vi har mycket folk att studera.

Under tiden Sainte-Anne hinner vi också med att äta middag med Steinar och Janne på norska S/Y Numa, bjuda Conny & Carina från Ultimo på middag och demonstrerar hur fotoprogrammet Lightroom fungerar.

I förra inlägget skrev vi om vår watermaker och nu är det dags att hämta pumpen som är skickad från Sverige. Men innan vi börjar arbetet med att byta ut den trasiga pumpen, så bestämmer vi oss för att hyra bil i tre dagar. Det blir en dag med att åka runt på ön och vi körde Route de La Trace upp så lång norrut som man kan komma.  La Trace är en vindlande smal väg upp i bergen genom regnskog, bambu, gröna bergssidor och höga träd. Jesuiterna byggd vägen på 1700 talet och lokalt säger man att jesuiterna gillar rom och därför ser vägen ut som den gör! En dag med att göra nödvändiga ärenden (handla, byta gasoltuber etc etc) och sista dagen en tur till naturreservatet la Caravelle, där det blir en väldigt fin heldagsvandring.

Nu kan vi inte undvika vår watermaker längre, för att komma åt måste vi i princip rensa båda akterhytterna på prylar. Båten ser ut som ett bombnedslag!! Watermakern är placerad bakom motorn och det är inte lätt att komma åt. Det tar en heldag att montera bort den trasiga pumpen och sedan en halv dag att få ditt den nya. Först känner man stor glädje, den nya pumpen går igång. Men säg den glädje som varar, en vattenkoppling (t-rör i plast) håller inte tätt. Bara att skruva isär och göra om tätningen – tyvärr blir resultatet lika nedslående. Plastgängorna har blivit dåliga – leta reservdel således. Inte någon av alla tillbehörsaffärer som finns i Marin har denna typ av t-koppling. Det blir till att använda den gamla kopplingen, men med nyinköpt tätmassa i stället för tejp, så får vi äntligen kopplingen tät. Nu får vi istället inte igång watermakern i produktionsmod, men efter samtal till Sverige och tfn support från leverantör så går den igång – nu är vi äntligen självförsörjande på vatten.

När nu äntligen reparationen är klar, så känner vi att det är dags att segla vidare.

Men först blir det middag med Conny & Carina på S/Y Ultimo vilket som alltid är trevligt, men denna gång sorgligt för nu skiljs våra vägar åt. Ultimo skall påbörja sin segling mot Panama och därefter fortsätta ut i Stilla Havet. Nästa gång vi ses blir troligen på Fidji, då vi skall mönstra på som besättning för att segla med dem till Nya Zeeland.

Lite blomsterprakt måste också med i inlägget

Via Anse á l Àne och St.Pierre seglar vi till Portsmouth på Dominica.

Ankaret tas upp kl 06:00 i St.Pierre och vi får en fin översegling, men med ganska mycket vågor och också många översköljningar. Hela båten blir full med salt och vi blir faktisk tvungna att sätta på oss sjöställ, vilket vi inte ens kan komma ihåg när det skedde senast. Vi kommer fram till Portsmouth i god tid innan det blir mörkt och möts av PAYS, vilket är glädjande. Många av PAYS fick sina båtar förstörda under orkanen Marias framfart, men har nu nya båtar och det fungerar med bojarna i viken. Däremot har de inte ännu kommit igång med ”Sunday barbeque”. Det var också roligt att se att det var ganska många besökande båtar, vilket är viktigt – gäster och deras pengar & stöd behövs. Vi gjorde de utflykter som finns att göra redan förra våren, så vi blev bara kvar en natt.

Efter en fin förmiddagssegling så är vi nu på Iles de Saints och här är lika fint som vanligt.

Igår gjorde vi en fin vandring och ser också att ön har klarat sig riktigt bra (Maria), det är framför allt träd som blåst omkull.

Dom flesta husen ser helt ok ut, förutom huset som ser ut som en båt – sönderblåst.

Vi avslutade dagen med en fantastisk middag på vår favoritrestaurang – ”Au Bon Vivre”.

I morgon seglar vi till Basse-Terre på Guadeloupe. Mer om detta i nästa inlägg.