St Kitts and Nevis | yasminesailing

När vi är på väg att lämna Spanish Harbour börjar vi titta på var vi skall klarera in någonstans på St Kitts? Vi har läst om en ny hamn, Christopher Harbour, som skall vara jättefin och när vi läste på Ultimos hemsida så läser vi om en jättefin service. Vi ringer till dem och de är jättetrevliga, men hamnen har höga kajer som inte är lämpliga för mindre båtar som oss, inklareringen måste fortfarande ske i Basseterre och sist men inte minst – inga duschar ännu. Vi ringer i stället till Port Zante, som är hamnen och marinan mitt i Basseterre. De är jättetrevliga men kan inte ge besked om det finns plats och de ber oss därför att höra av oss när vi närmar oss. Vi ringer på morgon, när vi befinner oss utanför Statia och får besked att de har plats åt oss, men inte förrän 13.00. Vi är framme 12:45 och ropar upp dockmaster på VHF och får beskedet att de inte är redo ännu, utan vi måste vänta till 14. När vi äntligen blir uppropade med beskedet att vi kan komma in, så får vi ett fantastiskt fint mottagande med tre man som hjälper till med linor och förtöjning, här backar man in mellan stolpar och då är det tacksamt med lite hjälp. Efter 26 timmar till sjöss så är det skönt när man har lagt till och lugnet lägrar sig, men det varar inte länge för nu är det bara att sätta ingång med inklareringen i St Kitts (tull, immigration och hamnmyndighet).

Efter en stund i marinan så förstår vi varför det var svårt att få plats, det finns väldigt få platser för gästande båtar och det är viktigt att prata med marinan innan man kommer.

Måste också berätta att när vi har cirka 5-6 M kvar till Basseterre blir vi plötsligt uppropade av Angelina (Mats och Eva) och det är väldigt roligt att prata en stund med dem på VHF. Vi har inte träffat på varandra sedan Lissabon, så det är ett tag sedan. De är på väg norröver och vi söderut, så vi får nöja oss med ett VHF samtal.

Precis vid marinan ligger kryssningskajen och flera kvarter är uppbyggt för kryssningsgäster med affärer och restauranger. Hela området blir stendött på kvällarna, när kryssningsbåtarna har gett sig av. Det kommer 1-4 stycken per dag, så vi har nu fått vår beskärda del av kryssningsturister.

StKitts-Mats-1

De två första dagarna ägnar vi oss åt att titta på stan, klippa oss och ta det lugnt i största allmänhet.

När vi piggnat till efter vårt seglingsdygn är det dags för utflykter, den första tar oss till en av de fina stränderna och där blir det lunch på Spice Mill. När vi är redo att åka hem, så frågar en taxichaffis oss om vi behöver transport och erbjuder oss två magiska platser. Han ber oss vänta och sticker iväg, för att efter ett tag komma tillbaka med ett stort gäng kryssningsturister som skall tillbaka till sina båtar. Han ber oss vänta, medan han stuvar in alla andra och sedan sätter han Lena i framsätet och därefter trycker han in två tjejer till bredvid henne. Hur Mats skall få plats är en gåta, tills chaffisen kommer med en hopvikbar bräda som han lägger mellan två säten. Vi är tre som fått ”guldplatser” – Lena, Mats och en engelsman på en kylväska – vi tre blir förärade varsin iskall öl pga våra ”fina” platser. Sedan blir det hemfärd med dånande reggaemusik, vi får en resa med stil!!!

Den andra utflykten blir med Joseph och är en rundresa runt ön. Joseph är jättetrevlig och kunnig, det visar sig att han är ingenjör från början och utbildad i Skottland (kallt för en man från St Kitts). Han är stolt över sitt land och väldigt stolt över den fria utbildningen som finns i landet och de universitet som finns här. När det går upp för honom att vi inte är kryssningsgäster, utan seglare som dessutom seglat ända från Sverige till St Kitts blir han väldigt intresserad och ställer en massa frågor och tycker det är jättespännande med ”a amazing couple” som gör detta. Han är väldigt nöjd, för nu har något spännande att berätta för kompisarna, när det är dags för fredagsölen. Två höjdpunkter på rundturen är

Romney Manor där Caribelle Batik håller till
Brimstone Hill Fortresse

På Cabrielle Batik får man en föreläsning om hur det går till att göra batik och de har en affär med fantastiska batikkläder och tyger.

Brimstone Hill är upptaget på Unescos världsarvslista och är ett väldigt fint fort från 1700-talet, sägs vara Västindiens Gibraltar.

Ytterligare utflyktsbilder:

Vi känner oss nu nöjda med ön, men det går två dagar till för diverse båtvård innan vi lämnar. Efter utcheckning, så seglar vi ned till White House Bay som blir vår nattankring innan avsegling mot Antigua. Vi får en väldigt trevlig sista kväll på Salt Plage.

I högra kanten syns Yasmine.

Sedan senaste inlägget har vi hunnit med ganska mycket. Vi har fått en hel del segling, men också hunnit med att både bada, turista och som vanligt lite båtfix.

Nevis var en väldigt trevlig bekantskap med sin fina lilla huvudstad Charlestown, där man också checkar in. Det blev extra trevligt, eftersom Conny och Carina med sin Ultimo anslöt, när vi legat där i ett par dagar. Vi hyrde en gemensam taxi och fick en mycket bra och trevlig guidad rundtur på ön.

Bilder från Charlestown

Bilder från rundturen.

Ultimo in action.

Vi seglar gemensamt med Ultimo från Nevis till St Barts, när vi kommer fram ser vi att det i princip ligger bojar på varenda plats som i pilotböcker och sjökort är angivna som bra ankringsplatser. Glada i hågen plockar vi upp en boj och tycker att vi ligger jättebra. Ultimo sjösätter sin jolle, hämtar oss och tillsammans bär det av in till Gustavia. Hamnkontoret har stängt (det är söndag, så de gick nog hem tidigare). Vi tar en kort promenad. Tyvärr är det mesta söndagsstängt men vi hittar en trevlig pub/bar/restaurang där vi kan få oss en bit mat. När vi kom in med jollen så träffar vi George och Agneta från Sundance och de berättar för oss att alla bojar är privata så när vi har ätit så känns det som att det är en smart ide att åka ut till våra båtar. Det visar sig vara rätt beslut eftersom grannbåtarna säger till oss att ägarna till ”våra” bojar är på väg in. Vi blir tvungna att lämna våra bojar och i skymningen (mörkret kommer fort) ankra om betydligt länge ut i viken. Det blir lite skvalpigt, men helt ok.

Vi har bokat plats från den 20/2 i Simpson Bay Marin på Sint Marteen och lämnar därför Gustavia redan på morgonen, efter det att Mats varit inne till hamnkontoret för både in & utcheckning, samt inhandling av färskt bröd.

Vi kommer fram till Simpson Bay kl 14 och lägger ankare i väntan på broöppning kl 15. Mats ropar upp marinan på VHF och det kommer ut med sin rib och ger oss instruktioner. Det är jättebra service, dockmaster kommer ut med jollen när vi går in genom kanalen och lotsar oss in till vår plats.

Vi jobbar med båten, städar och tvättar i väntan på att Ingela & Wille (7 år) skall komma den 22/2.

Redan den 21/2 kommer Ultimo, som fick en hemsk andra natt utanför Gustavia (grov sjö, ankra om mitt i natten, behöver inte berätta mer!!!)

Själva har vi börjat kolla på väder för att få till en bra plan när vi får gäster.

Det visar sig, att vi är på väg in i en blåsig period och vi vill få till något bra när vi har gäster. Det som är helt klart, är att vi inte kan ligga kvar i Simpson Bay Marina på grund av Heineken Regatta. Efter att vridit och vänt på prognoserna, så kommer vi fram till att vi skall segla över till Anguilla, vilket visar sig vara ett jättebra beslut.

Inklareringen är enkel, vår storlek på båt kostar ingenting (om man ligger kvar i Road Bay), bra ankarfäste, trevlig strand och bra strandbar/restaurang (Elvis).

Vi badar och har det skönt, när det är dags för lunch så beställer vi av den amerikanska ägarinnan. Plötsligt säger hon att det är kul med svenska gäster, ”jag är född i Täby”. Hennes föräldrar flyttade till USA, när hon var tre och hon besöker fortfarande Sverige med viss regelbundenhet.

När vi höll på och försökte förstå det kommande vädret, tyckte vi det var svårt att hitta hamnar/ankarvikar som verkar rimligt bekväma att ligga i, med tanke på det väder vi ser framför oss. Vi tar kontakt med Ance Marcel Marina och dom hälsar oss hjärtligt välkomna. Marinan visar sig vara väldigt skyddad och är dessutom en del av en resort, vilket gör att vi som gäster i marinan får tillgång till både deras strand och deras pool. Wille har nästan fått simhud mellan tårna, lyckan är total.

Dessutom lite kul djurliv, såsom den här apan en morgon precis bakom båten och leguaner både vid båten och vid poolen.

Karneval:

Trots att vi snart legat en vecka här, så har vi haft det väldigt bra. Vi har hyrt bil och fått uppleva karnevalen i Marigot och tisdag kväll i Grand Case, som innebär ”gatufest” med massor med folk och möjlighet till god mat. För vår del blev det grillat på en av 6 ”lolos” (lokala enklare restauranger med prisvärd mat). En dag med shopping och proviantering, samt en dag på beachen.

Vi har också hunnit med att vandra lite och fick som bonus se lite av regattan, det visade sig att ett rundningsmärke låg precis utanför där vi vandrade.

En höjdpunkt är att Wille har lärt sig simma!!! Hur många kan skryta med att ”jag har lärt mig simma i Karibien”??? Vi har också hunnit med att äta middag med Conny & Carina på Ultimo (ligger också här) och George & Agneta på Sundance (gick igår). Ikväll blir det knytkalas på Ultimo.

Conny grillar den gemensamma middagen.

Tiden går fort och imorgon (söndag den 5/3) åker Ingela och Wille hem, det har varit väldigt roligt att ha dem ombord. Även om vi blev tvungna att ligga mer still än vad vi räknat med så har vi fått till 10 bra dagar, med segling, bad och utflykter, samt en massa trevlig samvaro.

Söndagkvällen blev en riktig höjdarkväll, vi var på regattans avslutningsgfest. Framförallt för att vi ville se konserten med UB40.

För vår egen del, så har vi hamnat i ett kontinuerligt blåsande och prognosen pekar på att vi bör ligga kvar här en vecka till.

Vädret idag den 8/3

Våra kära vänner på Ultimo gör samma bedömning av vädret (vad gäller att ligga still), så vi har hyrt en bil tillsammans för hela nästa vecka.

Internet/WiFi har legat nere några dagar, så därför har det hunnit bli onsdag kväll innan detta inlägg publiceras. Det blåser, men vi ligger mycket lugnt och har det bra i väntan på att det skall lugna sig, vilket det gör framåt helgen. Vi håller på och funderar på hur vi skall lägga upp vårt seglande de kommande veckorna. Våra nästa gäster, Anders & Marie-Louise, kommer till Jolly Harbour (Antigua) den 2/4.

Fördelen med att vi ligger still ännu en vecka, är att vi verkligen hinner se ön. Vi disponerar dagarna med motion på morgon och sedan båtfix. Eftermiddagarna ägnar vi sedan åt diverse utflykter.

Utflyktsbilder: