Detta inlägg blir vårt sista från Karibien och skildrar vår sista tid. När det nu äntligen publiceras, så har vi kommit hem till Ven. Nästa inlägg kommer i juni och då är det England, Frankrike och Holland som gäller.

USVI – BVI tur och retur

Efter att under lång tid inte träffat på en enda svensk båt, så träffar vi nu på ett antal båtar:

Anemon, Chablis och Think Twice.

Vi har bestämt att vi skall träffa Hasse och Karin på Barbasol och det gör vi i Great Harbour – Jost van Dyke, BVI.

Hasse fyller år och det blir en mycket trevlig kväll på det berömda Foxys, där också Lars & Marie från Anemon är med.

Bilder från Jost van Dyke som visar orkanernas, Irma och Maria=Irmia, förstörelse:

 

Efter Jost van Dyke har vi siktet inställt på Anegada, som vi missade förra året och denna fantastiska sandö motsvarar våra förväntningar, även om det blir ganska trångt i viken andra kvällen – många charterbåtar går hit. Anegada är bland annat känt för sin hummer och det blir en otroligt god ”lobster” middag på ”Lobster Trap”. Köksmästaren tyckte att våra var något små, så det låg en och en halv var på våra tallrikar, vem klagar?

Anegada har klarat sig riktigt bra från orkanernas härjningar, till skillnad från resten av BVI. Det är sorgligt att se, men det finns en gnista hos folk, som är härlig och uppmuntrande – detta skall vi fixa.

Det blir sex fina dagar på BVI, innan vi checkar ut i Sofer´s Hole, som har fått ta mycket stryk.

Här har customs och Immigration ett partytält som kontor, deras byggnad är för illa skadad.

Nyleverans av charterbåtar:

Vi går nu tillbaka till St.Thomas för att checka in och här träffar vi återigen på Lars och Marie på Anemon, som ligger här och väntar på att deras båt skall lastas för transport till Bremerhaven. Vi får en trevlig kväll, innan våra vägar skiljs. Vi hinner också växla några ord med Barbasol och vi bestämmer slutgiltigt att vi skall träffas i Red Hook Bay, när våra nya solceller är monterade, för att tillsammans segla till Puerto Rico.

Culebra och Culebrita – Spanish Virgin Islands

Vi kommer till Culebra, söndagen den 8/4, efter knappt 30 sjömils segling och inser att vi kommit till en annan värld. Det är mer Latinamerika och Spanien än Karibien. Visserligen tillhör Puerto Rico USA, men det är spanska som gäller som huvudspråk. Dom flesta förstår och pratar engelska, men det är spanska som är förstaspråk.

Från ett ”immigration” perspektiv är vi incheckade i USA (gjorde vi på USVI), men tullen måste vi besöka och det enda som skiljer vad gäller inklarering, är att passet inte behöver stämplas. Vi får förklarat för oss att Puerto Rico och USVI har lite olika status/avtal i sin relation med USA och att i detta avseende är Puerto Rico som USA, vilket gör att vi för US$ 37 måste lösa ett ”crusing permit” som gäller i ett år och för hela USA.

När all formalia är avklarad ger vi oss iväg på en svettig promenad till andra sidan ön, där Flamenco Beach ligger – ytterligare en ”världstopp 10 beach”. I ena hörnan av beachen ligger tyvärr dessa inte alltför snygga lämningar efter amerikanska flottans övningsverksamhet, som under många år medförde att beachen inte var tillgänglig.

Efter bad och lunch åker vi taxi tillbaka till Dewey, där vi ligger ankrade. Innan vi tar oss tillbaka till våra båtar, blir det en promenad i den lilla staden och besök på den ”världsberömda” baren Mamacitas.

”Next stop” blir Culebrita, bilderna säger allt.

Här har vi sällskap av minst fem sköldpaddor, antagligen fler!!

Puerto Rico

Innan vi lämnade Culebra, så bokade vi plats i Puerto del Rey Marina, som ligger på Puerto Ricos östkust. Vi hade bestämt oss för att boka en natt på hotell i ”Old San Juan”, för att få ordentligt med tid och en kväll där, vilket visade sig vara ett väldigt bra beslut. Vi har således allting bokat och klart när vi seglar in i marinan efter en fin segling från Culebrita. Som vanligt, får man nästan lov att säga när man kommer in i en spansk/spansktalande hamn, så svarar inte marinan på anrop och i detta fall är det inte så enkelt, marinan är hur stor som helst, men Barbasol som kom in strax för oss har lagt sig längst in långsides och det gör vi också.

Det blir en kort promenad till marinakontoret och vi få ett väldigt vänligt och trevligt mottagande. Personalen har hur många tips som helst, speciellt när de hör att vi skall åka till San Juan. Vi får våra brygg platser, dessutom mittemot varandra – väldigt trevligt.

När Mats kommer tillbaka till Yasmine från marinkontoret möts han av Lena, som pekar på vår ena dävert och man kan konstatera – allt går sönder. Den hänger på trekvart och vi kan vara mycket glada att den inte gick helt av under segling, vi kan bara spekulera i vad som skulle hänt med vår jolle. Vi flyttar båten till anvisad bryggplats och därefter går Lena till marinkontoret för att se om det finns någon hjälp att få. Marinan ringer upp en smed, som har sin verkstad på varvsdelen av marinan och han lovar att komma direkt på morgonen, dagen efter. Smeden Willie dyker upp som lovat och efter att undersökt vår skada och funderat, så kommer han fram till att det går att laga, men att båda dävertarna också behöver förstärkas. Willie lovar att jobbet skall vara klart på fredag eftermiddag, när vi kommer tillbaka från San Juan, men vi behöver flytta båten till reparationsbryggan.

Efter en viss försening kör vi iväg till San Juan gamla delar. Vilken stad, vilka byggnader och kultur – det var som att vara tillbaka i Spanien och då höll vi på att glömma att skriva om maten – mums.

Som alla förstår, vi får en fantastisk fin dag, kväll och förmiddag. Det är väldigt intressant att få till sig den spanska Karibiska historien. USA tillförskansade sig Puerto Rico via det spansk – amerikanska kriget under 1890-talet, dvs väldigt sent och det är ju då inte så märkligt att Puerto Rico känns mer spanskt & latinamerikanskt än amerikanskt. Vi blev väldigt förtjusta i Puerto Rico och dess invånare, maken till vänliga människor får man leta efter.

Efter San Juan, så åker vi upp i den stora nationalparken och dess berg & regnskogar. Här syns det tydligt att orkanen Maria dragit fram och vid ett litet vattenfall är vägen avstängd, man har inte hunnit röja och fixa vägarna. Det är bara och vända och åka mot marinan, med ett stopp för proviantering i en riktigt bra stormarknad.

Vieques – Spanish Virgin Islands

Vi har tillsammans med Barbasol kommit överens om, att inte segla längre åt väster – tillbaka seglingen i motsjö och motvind blir för jobbig. Vi bestämmer oss för att segla till Vieques, eller snarare motorsegla. Vår första hamn blir Ensenada Sun Bay, där vi kryper in och hittar en fin ankring. Efter frukost så tar vi våra jollar in till stranden och tar en promenad till det lilla samhället – Esperanza.

Här finns några hotell, några restauranger och en strandpromenad – trevligt att besöka, men det finns inte så mycket. Vi promenerar tillbaka till våra jollar och åker ut till våra båtar. Det är dags för förflyttning 8 sjömil till nästa vik, som är väldigt skyddad – Ensenada Honda. Här ligger vi helt själva – lugnt och stilla. Det enda som finns här, förutom mangrove, är en övergiven segelbåt som ligger inkörd i mangrove, i en hörna av den stora viken. Båten ser fin ut på avstånd, men när vi åker och tittar så ser vi att den är helt strippad på allt av värde.

St Croix – USVI

Det är hög tid att börja tillbaka seglingen till Antigua och vi måste checka ut från USA, vilket gör att Christiansted på St. Croix blir vår nästa hamn – hit når vi efter 47 M motorsegling. Detta är nackdelen med att segla upp till BVI, USVI & Puerto Rico, man har i stort sett alltid direkt motvind och motsjö när man skall tillbaka, i vårt fall till Nevis, som etappmål.

Vi passar på att verkligen upptäcka Christiansted och här finns mycket kultur och konst, samt inte minst bra restauranger. En av de bästa vi varit på – Savant, kan vi verkligen rekommendera.

Nu har vi seglat runt Virgin Islands och Puerto Rico i drygt två månader och det är dags att lämna.

Nevis – Montserrat – Antigua 

Efter en riktig ”skitsegling”, 30 timmar och 128 M i motsjö och motvind, så är vi ganska trötta när vi lägger fast i en av de utmärkta bojarna utanför Charlestown på Nevis. Björn och Gertrud på Think Twice ligger här när vi kommer in och vi blir, tillsammans med Barbasol, bjudna på ”sundowner” vilket alltid är trevligt, speciellt efter en jobbig segling.

När vi kom fram till Nevis var det för sent att checka in, så det blir första uppgiften på förmiddagen efter en god natts sömn. Efter incheckning och utcheckning blir det en promenad på stan och en god lunch. Vi har ju varit på Nevis tidigare och nöjer oss med en promenad.

När vi lättar ankar och sätter kurs mot Montserrat, så kommer vi att få besöka en för oss ny ö. Barbasol har varit här förut, så vi följer dem in och hittar en väldigt fin och ganska skyddat ankringsplats precis utanför färjebryggan. Det känns bra, eftersom det kommer ganska mycket vind svepande över berget, speciellt i byarna, men vi ligger väldigt bra på vårt ankare. Det visar sig att det är mycket bra snorkling precis bredvid båten, med mycket fin fisk att titta på.

Barbasol för ankar:

Montserrat är en trevlig bekantskap, mycket vacker, men också enormt präglad av sin aktiva vulkan, som hade sitt senaste stora utbrott för drygt tjugo år sedan. Vid tiden för vulkanutbrotten, innan evakueringarna så hade Montserrat 14 000 invånare att jämföra med dagens 5000. Mer än halva ön är fortfarande avspärrad och den gamla huvudstaden är mer eller mindre begravd i vulkanaska. Förutsättningarna för en intressant rundtur var uppenbara och förväntningarna kom inte på skam. Ännu en gång här i Karibien blir man på ett mycket påtagligt sätt påmind om naturens krafter och människans utsatthet/litenhet när man för full kraft blir utsatt för vulkaner, orkaner och jordskalv.

När vi tillsammans med Barbasol (Hasse & Karin) åkt in och satt oss med varsin öl för att beundra solnedgången, så träffar vi en ”gammal” bekant till Barbasol, Svenne från Svenljunga och hans tyska fru. Svenne äger ett helikopterföretag på ön, men vill ni veta mer så besök Barbasol och Bushpoint hemsidor/Facebook från tidigare besök och helikopterturer.

Efter två nätter på Montserrat avseglar vi mot Falmouth Harbor, en segling på knappt 30 M, vilket blir den sista seglingen i Karibien. Nu vidtar båtvård och klargöring av Yasmine för lastning och transport på fartyg till Southampton.

Vi planerar att hämta henne så tidigt som möjligt i juni, tidpunkten för lastfartygets ankomst till Southampton rör fortfarande på sig. När Yasmine är segelfärdig, påbörjar vi den sista etappen av vårt segeläventyr, med målet Ven och Landskrona.

Hemresan till Sverige från Antigua gick via New York:

Vi börjar med att återvända till Deshaies & La Savane – det blev en fantastisk fransk middag och dessutom karneval på gatan rakt utanför. Vi fick en helkväll.

Men upptakten till detta inläggs rubrik – ändrade planer börjar redan dagen innan i Basse-Terre.

Vi är nu framme vid den 1: a februari, dvs månadsskiftet är passerat och Lena skall betala i affären där vi storhandlat mat, med sitt bankkort, men det fungerar inte. Det är konstigt, det finns pengar på kontot och kortet gäller till 2020 – massa frågetecken, dessutom fungerar Mats kort utmärkt. Vi avseglar enligt plan tidigt på morgonen dagen efter, som dessutom är fredag, mot Deshais. Innan Sverige stänger för fredagskväll ringer Lena banken, eftersom det visar sig att nämnda bankkort inte finns längre enligt banken via internet. Det blir ett samtal i en timme, banken begriper ingenting, ett kort som inte har gått ut, skall inte kunna försvinna. De ber att få återkomma på måndagen, men allt tyder på att ett nytt bankkort måste skickas från Sverige.

Skall något skickas, måste det finnas någonstans att skicka det till – låter självklart. I detta fall kommer vi att tänka på Catamarin Marina i Falmouth Harbour, som vi har plats bokad på i slutet på april inför hemtransporten av båten. Sagt och gjort, vi kontaktar marinan – som har plats och vi är välkomna, trots att vi inte har en aning om hur det går med bankkortet.

För att göra en lång historia kort, tisdagen den 6:e februari står det klart att banken inte kan göra något annat än ett nytt kort. Detta kort skickas med DHL och beräknas nå oss den 14 februari. DHL, eftersom vanlig postgång inte går att lita på överhuvudtaget enligt marinan.

Det blir en fin segling till Falmouth Harbour, ett kryssben hela vägen. Det som måste berättas, är att vi såg val för första gången under hela vår segling sedan Nynäshamn. Det blev en kort titt, den var uppe och vände och sedan såg vi den inte mer – inte vidare sällskaplig således.

Vi hade i princip tänkt hoppa över Antigua, vi var här ganska länge 2017, men nu har Lenas bankkort ändrat planen, det blir knappt två veckor i Catamaran Marina i stället. Detta är seglarlivet, planer är till för att ändras och vi har fått en fin vistelse här.

Vi har fått uppleva en målgång i Tallisker Challenge – i detta fall en två mans roddbåt som varit på havet i 52 dygn, La Gomera till Antigua. Om någon dag kommer tre kvinnor i mål – Ocean Ladies.

Vi har som vanligt fixat med båten, gjort ett antal fina vandringar,

utflykter och ätit god mat (förstås). Tagit lokalbussen till huvudstaden St John´s där Mats köpte ett par Levis shorts.

Dessutom har Lena blivit klippt av en propellerkonstruktör och Mats behandlats (för dålig rygg) av en fransk osteopat som bott i Malmö.

Falmouth Harbour och English Harbour

Idag har vi gjort en fin vandring som tog oss till en av de vackraste stränderna vi sett, Rendevouz Bay – stora vågor, underbart vatten och härligt bad. Efter en stund på stranden fortsatte vi en jättefin vandringsled som tar oss via en vattenreservoar till Fig Tree Drive. När vi kommer fram till vägen, så är det långt hem, men vi kan inte göra annat än att börja gå. Lena sätter upp tummen när en bil passerar och vi blir upplockade av ett par från London och det är så lyckligt att de bor på ett hotell precis bredvid vår marina – ett perfekt avslut på en fin dag. Totalt vandrade vi 18 000 steg.

Nu är våra planer att via ett mycket kort stopp på Nevis, segla till Amerikanska Jungfruöarna (USVI).  Avsegling planeras till torsdag, dvs 15:e februari. Återstår sedan att se, när vi får tillgång till WiFi och bredband för nästa inlägg – håll utkik.

Idag (11/4-2017) har vi seglat 8000 M sedan vi lämnade Nynäshamn den 22/5-2016 och det har vi firat med ett gott rosevin som Anders & Marie-Lousie inhandlat och grillad kyckling.

När man passerar en milstolpe så blir det nästan automatiskt att man reflekterar över vad vi varit med om under snart ett års segling. Intrycken och upplevelserna är många, så många att det är svårt att peka ut något speciellt – upplevelser är inte jämförbara på det sättet. Skall något pekas ut, så är det avseglingen/starten från Las Palmas och ankomsten till St Lucia efter vår översegling – en känsla i kroppen som inte går att beskriva. Dessa 8000 sjömil är fantastiska och vi är så glada att vi tog oss an utmaningen.

När detta skrivs så ligger vi i Portsmouth på norra Dominica och på denna fina ö kommer vi att stanna minst en vecka.

Vi har inte haft tillgång till bra WiFi, så därför har vi inte gjort något inlägg sedan St Kitts. Efter St Kitt har vi seglat till Antigua, Guadeloupe och nu Dominica. När vi kommer till Martinique så räknar vi med ett längre inlägg, som också inkluderar våra två härliga veckor med Anders och Marie-Lousie som kära gäster.

Glada 8000 M seglar hälsningar till våra följare

Mats & Lena

Efter att legat still i Ance Marcel Marina i nästan två veckor, så var det väldigt skönt att släppa förtöjningarna sen eftemiddag/kväll. Vi har 90 sjömil segling framför oss, därför blir nattsegling enda alternativet om man skall komma fram på dagtid. Vi har undanvind (7 knops vind just nu och fart 5-6 knop) och fullmåne, så vi har inget att klaga på.

Vi planerar att segla runt på BVI i knappt två veckor, innan vi styr söderut igen mot Antigua, med troligt stopp på St.Kitts. Vindarna kommer att få avgöra vilket rutt det blir, så vi kommer att bestämma när det är dax att segla iväg från BVI (cirka 23/3).

Just nu njuter vi bara av att segla.

2016 blev ett fantastiskt segelår, så fullpackat med intryck och upplevelser. Vi vet inte riktigt vad vi vill lyfta fram, men med lite eftertanke, så blir det trots allt ARC. Det var en helt otrolig känsla att gå ut ur hamnen i Las Palmas med alla åskådare, se flaggorna och höra folk ropa heja Sverige/ lycka till och därefter segla upp mot startlinjen tillsammans med 220 andra båtar.

​​
Därefter hela överseglingen och inte minst den överväldigande känslan att angöra Rodney Bay och välkomnandet från alla andra båtar, men framförallt från våra vänner.

Vi seglade 6 950 M under 2016.

Året avslutades med Cecilia och Fredrik ombord under två veckor, vilket var väldigt härligt då det var länge sedan hela familjen var samlad. Det blev extra roligt att Caroline, vår fantastiska besättningsmedlem/Lenas brorsdotter, som varit med oss sedan 12 november också var kvar ombord. 

Nu har alla tre åkt hem och det känns lite tomt.

Idag, den 4 januari har vi tagit upp båten, eftersom vi behöver bottenmåla. I själva verket, så har all gammal färg sandblästrats bort idag och därefter vidtar bottenmålning i fyra omgångar. 

Vi skall enligt plan vara på Martinique senast den 9/1, eftersom vi skall försöka sammanstråla med Hans & Charlotte som hyrt båt ihop med ett antal av sina vänner. Deras mål är Grenada, så det är i början av deras segling vi bör sammanstråla. Själva plockar vi upp Kaj och Karin den 11/1 och dom kommer att vara med oss under några veckor. Vår plan är att segla norrut, men vi fick idag klart för oss att vi nog får börja med en snabbtur till St Lucia, då vår nya spinnakerbom inte är klar för avhämtning förrän den 16/1. 

Vi har inte planerat så mycket för 2017 ännu, förutom att vi skall segla i Karibien fram till maj, då vi lägger upp Yasmine på varv under orkansäsongen, för att återvända i oktober. Medans Yasmine ligger på varvet (Grenada) så åker vi hem till Sverige. Vad vi skall göra 2018, har vi börjat diskutera, men ännu inte tagit något beslut.

Med Kaj & Karin kommer också Mats Mac och då kommer vi lägga upp bilder från överseglingen, men också publicera bilder regelbundet som vi gjorde under 2016.

God Jul och Gott Nytt År önskar vi på S/Y Yasmine till er alla som följer oss, men givetvis lite speciellt till våra när och kära.

Mats, Lena, Cecilia, Fredrik & Caroline