Kategoriarkiv: Okategoriserade

USVI – BVI – PUERTO RICO – NEVIS – MONTSERRAT – ANTIGUA

Detta inlägg blir vårt sista från Karibien och skildrar vår sista tid. När det nu äntligen publiceras, så har vi kommit hem till Ven. Nästa inlägg kommer i juni och då är det England, Frankrike och Holland som gäller.

USVI – BVI tur och retur

Efter att under lång tid inte träffat på en enda svensk båt, så träffar vi nu på ett antal båtar:

Anemon, Chablis och Think Twice.

Vi har bestämt att vi skall träffa Hasse och Karin på Barbasol och det gör vi i Great Harbour – Jost van Dyke, BVI.

Hasse fyller år och det blir en mycket trevlig kväll på det berömda Foxys, där också Lars & Marie från Anemon är med.

Lena BVI plus lite till

Bilder från Jost van Dyke som visar orkanernas, Irma och Maria=Irmia, förstörelse:

 

Efter Jost van Dyke har vi siktet inställt på Anegada, som vi missade förra året och denna fantastiska sandö motsvarar våra förväntningar, även om det blir ganska trångt i viken andra kvällen – många charterbåtar går hit. Anegada är bland annat känt för sin hummer och det blir en otroligt god ”lobster” middag på ”Lobster Trap”. Köksmästaren tyckte att våra var något små, så det låg en och en halv var på våra tallrikar, vem klagar?

Anegada har klarat sig riktigt bra från orkanernas härjningar, till skillnad från resten av BVI. Det är sorgligt att se, men det finns en gnista hos folk, som är härlig och uppmuntrande – detta skall vi fixa.

Det blir sex fina dagar på BVI, innan vi checkar ut i Sofer´s Hole, som har fått ta mycket stryk.

Här har customs och Immigration ett partytält som kontor, deras byggnad är för illa skadad.

BVI Mats-9

Nyleverans av charterbåtar:

BVI Mats-8

Vi går nu tillbaka till St.Thomas för att checka in och här träffar vi återigen på Lars och Marie på Anemon, som ligger här och väntar på att deras båt skall lastas för transport till Bremerhaven. Vi får en trevlig kväll, innan våra vägar skiljs. Vi hinner också växla några ord med Barbasol och vi bestämmer slutgiltigt att vi skall träffas i Red Hook Bay, när våra nya solceller är monterade, för att tillsammans segla till Puerto Rico.

Culebra och Culebrita – Spanish Virgin Islands

Vi kommer till Culebra, söndagen den 8/4, efter knappt 30 sjömils segling och inser att vi kommit till en annan värld. Det är mer Latinamerika och Spanien än Karibien. Visserligen tillhör Puerto Rico USA, men det är spanska som gäller som huvudspråk. Dom flesta förstår och pratar engelska, men det är spanska som är förstaspråk.

Från ett ”immigration” perspektiv är vi incheckade i USA (gjorde vi på USVI), men tullen måste vi besöka och det enda som skiljer vad gäller inklarering, är att passet inte behöver stämplas. Vi får förklarat för oss att Puerto Rico och USVI har lite olika status/avtal i sin relation med USA och att i detta avseende är Puerto Rico som USA, vilket gör att vi för US$ 37 måste lösa ett ”crusing permit” som gäller i ett år och för hela USA.

När all formalia är avklarad ger vi oss iväg på en svettig promenad till andra sidan ön, där Flamenco Beach ligger – ytterligare en ”världstopp 10 beach”. I ena hörnan av beachen ligger tyvärr dessa inte alltför snygga lämningar efter amerikanska flottans övningsverksamhet, som under många år medförde att beachen inte var tillgänglig.

Efter bad och lunch åker vi taxi tillbaka till Dewey, där vi ligger ankrade. Innan vi tar oss tillbaka till våra båtar, blir det en promenad i den lilla staden och besök på den ”världsberömda” baren Mamacitas.

”Next stop” blir Culebrita, bilderna säger allt.

Här har vi sällskap av minst fem sköldpaddor, antagligen fler!!

Puerto Rico

Innan vi lämnade Culebra, så bokade vi plats i Puerto del Rey Marina, som ligger på Puerto Ricos östkust. Vi hade bestämt oss för att boka en natt på hotell i ”Old San Juan”, för att få ordentligt med tid och en kväll där, vilket visade sig vara ett väldigt bra beslut. Vi har således allting bokat och klart när vi seglar in i marinan efter en fin segling från Culebrita. Som vanligt, får man nästan lov att säga när man kommer in i en spansk/spansktalande hamn, så svarar inte marinan på anrop och i detta fall är det inte så enkelt, marinan är hur stor som helst, men Barbasol som kom in strax för oss har lagt sig längst in långsides och det gör vi också.

Det blir en kort promenad till marinakontoret och vi få ett väldigt vänligt och trevligt mottagande. Personalen har hur många tips som helst, speciellt när de hör att vi skall åka till San Juan. Vi får våra brygg platser, dessutom mittemot varandra – väldigt trevligt.

När Mats kommer tillbaka till Yasmine från marinkontoret möts han av Lena, som pekar på vår ena dävert och man kan konstatera – allt går sönder. Den hänger på trekvart och vi kan vara mycket glada att den inte gick helt av under segling, vi kan bara spekulera i vad som skulle hänt med vår jolle. Vi flyttar båten till anvisad bryggplats och därefter går Lena till marinkontoret för att se om det finns någon hjälp att få. Marinan ringer upp en smed, som har sin verkstad på varvsdelen av marinan och han lovar att komma direkt på morgonen, dagen efter. Smeden Willie dyker upp som lovat och efter att undersökt vår skada och funderat, så kommer han fram till att det går att laga, men att båda dävertarna också behöver förstärkas. Willie lovar att jobbet skall vara klart på fredag eftermiddag, när vi kommer tillbaka från San Juan, men vi behöver flytta båten till reparationsbryggan.

Efter en viss försening kör vi iväg till San Juan gamla delar. Vilken stad, vilka byggnader och kultur – det var som att vara tillbaka i Spanien och då höll vi på att glömma att skriva om maten – mums.

Som alla förstår, vi får en fantastisk fin dag, kväll och förmiddag. Det är väldigt intressant att få till sig den spanska Karibiska historien. USA tillförskansade sig Puerto Rico via det spansk – amerikanska kriget under 1890-talet, dvs väldigt sent och det är ju då inte så märkligt att Puerto Rico känns mer spanskt & latinamerikanskt än amerikanskt. Vi blev väldigt förtjusta i Puerto Rico och dess invånare, maken till vänliga människor får man leta efter.

Efter San Juan, så åker vi upp i den stora nationalparken och dess berg & regnskogar. Här syns det tydligt att orkanen Maria dragit fram och vid ett litet vattenfall är vägen avstängd, man har inte hunnit röja och fixa vägarna. Det är bara och vända och åka mot marinan, med ett stopp för proviantering i en riktigt bra stormarknad.

Vieques – Spanish Virgin Islands

Vi har tillsammans med Barbasol kommit överens om, att inte segla längre åt väster – tillbaka seglingen i motsjö och motvind blir för jobbig. Vi bestämmer oss för att segla till Vieques, eller snarare motorsegla. Vår första hamn blir Ensenada Sun Bay, där vi kryper in och hittar en fin ankring. Efter frukost så tar vi våra jollar in till stranden och tar en promenad till det lilla samhället – Esperanza.

Här finns några hotell, några restauranger och en strandpromenad – trevligt att besöka, men det finns inte så mycket. Vi promenerar tillbaka till våra jollar och åker ut till våra båtar. Det är dags för förflyttning 8 sjömil till nästa vik, som är väldigt skyddad – Ensenada Honda. Här ligger vi helt själva – lugnt och stilla. Det enda som finns här, förutom mangrove, är en övergiven segelbåt som ligger inkörd i mangrove, i en hörna av den stora viken. Båten ser fin ut på avstånd, men när vi åker och tittar så ser vi att den är helt strippad på allt av värde.

St Croix – USVI

Det är hög tid att börja tillbaka seglingen till Antigua och vi måste checka ut från USA, vilket gör att Christiansted på St. Croix blir vår nästa hamn – hit når vi efter 47 M motorsegling. Detta är nackdelen med att segla upp till BVI, USVI & Puerto Rico, man har i stort sett alltid direkt motvind och motsjö när man skall tillbaka, i vårt fall till Nevis, som etappmål.

Vi passar på att verkligen upptäcka Christiansted och här finns mycket kultur och konst, samt inte minst bra restauranger. En av de bästa vi varit på – Savant, kan vi verkligen rekommendera.

Nu har vi seglat runt Virgin Islands och Puerto Rico i drygt två månader och det är dags att lämna.

Nevis – Montserrat – Antigua 

Efter en riktig ”skitsegling”, 30 timmar och 128 M i motsjö och motvind, så är vi ganska trötta när vi lägger fast i en av de utmärkta bojarna utanför Charlestown på Nevis. Björn och Gertrud på Think Twice ligger här när vi kommer in och vi blir, tillsammans med Barbasol, bjudna på ”sundowner” vilket alltid är trevligt, speciellt efter en jobbig segling.

När vi kom fram till Nevis var det för sent att checka in, så det blir första uppgiften på förmiddagen efter en god natts sömn. Efter incheckning och utcheckning blir det en promenad på stan och en god lunch. Vi har ju varit på Nevis tidigare och nöjer oss med en promenad.

När vi lättar ankar och sätter kurs mot Montserrat, så kommer vi att få besöka en för oss ny ö. Barbasol har varit här förut, så vi följer dem in och hittar en väldigt fin och ganska skyddat ankringsplats precis utanför färjebryggan. Det känns bra, eftersom det kommer ganska mycket vind svepande över berget, speciellt i byarna, men vi ligger väldigt bra på vårt ankare. Det visar sig att det är mycket bra snorkling precis bredvid båten, med mycket fin fisk att titta på.

Barbasol för ankar:

Montserrat Mats-6

Montserrat är en trevlig bekantskap, mycket vacker, men också enormt präglad av sin aktiva vulkan, som hade sitt senaste stora utbrott för drygt tjugo år sedan. Vid tiden för vulkanutbrotten, innan evakueringarna så hade Montserrat 14 000 invånare att jämföra med dagens 5000. Mer än halva ön är fortfarande avspärrad och den gamla huvudstaden är mer eller mindre begravd i vulkanaska. Förutsättningarna för en intressant rundtur var uppenbara och förväntningarna kom inte på skam. Ännu en gång här i Karibien blir man på ett mycket påtagligt sätt påmind om naturens krafter och människans utsatthet/litenhet när man för full kraft blir utsatt för vulkaner, orkaner och jordskalv.

När vi tillsammans med Barbasol (Hasse & Karin) åkt in och satt oss med varsin öl för att beundra solnedgången, så träffar vi en ”gammal” bekant till Barbasol, Svenne från Svenljunga och hans tyska fru. Svenne äger ett helikopterföretag på ön, men vill ni veta mer så besök Barbasol och Bushpoint hemsidor/Facebook från tidigare besök och helikopterturer.

Efter två nätter på Montserrat avseglar vi mot Falmouth Harbor, en segling på knappt 30 M, vilket blir den sista seglingen i Karibien. Nu vidtar båtvård och klargöring av Yasmine för lastning och transport på fartyg till Southampton.

IMG_0585

Vi planerar att hämta henne så tidigt som möjligt i juni, tidpunkten för lastfartygets ankomst till Southampton rör fortfarande på sig. När Yasmine är segelfärdig, påbörjar vi den sista etappen av vårt segeläventyr, med målet Ven och Landskrona.

Hemresan till Sverige från Antigua gick via New York:

IMG_0589

Till St. Croix, St. John och St. Thomas – USVI

Vi kom iväg från Catamaran Marina enligt plan, men planen var lite ändrad – dagens etapp var kort – till Jolly Harbour för att handla i den jättefina mataffären som finns där, samt utcheckning från Antigua. När vi tagit vår boj, så upptäcker vi att Miltonia med Peder & Susanne ligger på en boj inte långt från oss. Vi bestämmer kvickt att äta middag ihop på kvällen och det är roligt att höra om deras äventyr sen vi sist sågs på Bequia.

När vi skall checka ut, så visar det sig att ”customs” har stängt och vi blir tvungna att ta taxi till Nelson Dockyard för utcheckning, dvs i princip därifrån vi avseglade på morgonen. Miltonia, vi och en holländsk båt delar på taxin. Allt detta gör att dagen inte blir riktigt som vi tänkt oss, Lena får sköta handlandet själv, medans Mats får ägna sig åt taxiåkande.

Vi har bestämt oss för att hoppa över St.Kitts & Nevis, eftersom vi i princip bara skulle hinna med och checka in/ut. Detta på grund av, att det är en blåsig period på gång och då vill vi vara framme på St. Croix.

Vi avseglar fredag morgon kl 06:30 från Jolly Harbour med kurs mot St.Kitts & Nevis eftersom det ligger precis på kurslinjen mot St. Croix. Hela seglingen blir en rullig historia, dyning in från sidan med en våghöjd på drygt 2 meter, vilket är normalt här. Till St.Kitts & Nevis får vi vinden ganska rakt bakifrån, vilket gör att vi kan segla wing&wing med spirad genua och storsegel med preventer åt andra hållet. När vi passerat sundet mellan St.Kitts och Nevis har vinden vridit något, vilket göra att vi inte får riktig halvvind men nästan och vi får ändra segelsättning efter detta. Vi har en ganska jämn vind, som pendlar mellan 9 – 13 knop och medför bra fart, mellan 6–7 knop mest hela tiden. Det är oftast inte vinden som kan göra seglingen jobbig, utan vågorna/dyningen vilket gör att man många gånger seglar med ett rev, vilket hemma inte funnits på kartbladet med den vindstyrka vi pratar om. Vi kör två timmars vaktpass under dagen, men går över till tre timmars mellan 20:00 – 08:00 på lördag morgon.  På morgon närmar vi oss östra udden av St Croix och vi seglar in mellan nationalparken Buck Island och själva ön, här finns det diverse rev så man får hålla koll på sjökortet.

Eftersom det skall blåsa på ganska bra under i stort sett hela kommande vecka, så ringer vi st.Croix Marina för att kolla om de har någon plats. Ingen svarar och när vi kommer in till Christiansted så förstår vi varför, marinan har fått rejält med stryk av orkanerna Maria & Irma. Vi får hitta en plats att ankra på istället och se till att ankaret fäster ordentligt, vilket vi tror och hoppas att vi gjort.

När vi ankrat upp och gjort iordning båten efter vår 28 timmars segling på 172 M, så är det dags att ta jollen in till land och leta upp ”Customs” för incheckning. ”Customs” skall ligga precis bredvid marinan, så dit åker vi eftersom det där också skall finnas en jollebrygga. Vi promenerar till färjeterminalen, men vi ser ingen incheckning någonstans och går därför in i Budget Marin affären som ligger mitt emot. Steve som är den som jobbar, är jättetrevlig och vi får klart för oss att incheckningen inte är öppen. Lena stannar i affären och Mats går ut utanför affären för att ringa det telefonnummer vi har, vilket går till ”Customs/Immigration” på flygplatsen. Dom efterfrågar lite detaljer om oss och båten, men första frågan är om vi har B1/B2 visa, vilket vi har. Sedan blir vi tillsagda att vi måste ta oss till flygplatsen och då är det taxi som gäller. Steve ringer efter en taxi och sedan pekar han på ett stort kylskåp, varsågoda och ta en öl eller dricka, jag bjuder – en vänlig själ, som det är trevligt att träffa när man är trött efter en nattsegling.

När taxin efter 40 minuter äntligen dyker upp, så är det modell större och vi åker iväg. Vi blir jätteförvånade, allt är USA men det körs på vänster sida, känns väldigt udda – dessutom är ratten på vänster sida, precis som i Sverige före 1967 – bilar för högertrafik i ett vänstertrafik land. Väl på flygplatsen går det fort och smidigt och vi känner oss välkomna, vi har tillstånd att stanna till augusti.

Vi är helt slut, så ankomstdagen gör vi inte så mycket mer. Söndag förmiddag använder vi till att kontrollera vår ankring, lägga ut lite mer kätting samt sätta upp ankarseglet, som minskar trycket på ankaret. Vi förbereder oss således för att vara inblåsta den närmaste veckan.

Lena Anvret St Croix

När detta är gjort så åker vi över till Christianstedt, som bär tydliga spår från den danska tiden. Det är en jättefin liten stad att promenera runt i och strandpromenaden är mysig, men här syns tydliga spår från orkanerna. De två små marinor som låg här, är utplånade och i en trädgård ligger fortfarande en stor katamaran uppblåst en bra bit in på land – sorgligt att se.

Det verkar dock framförallt vara det marina som tagit stryk, skulle man inte se de spåren så skulle man helt kunna missa att två kategori fem orkaner dragit över här. Detta visar sig vara ett påstående med stor modifikation, när vi varit här ytterligare några dagar. Den fasta telefonin fungerar dåligt eller inte alls, stranden vid Fredriksted är till stor del bortblåst. Sammanfattningsvis, sju skolor på St Croix är helt utslagna, elnätet svårt skadat, förstörda hem, sönderblåsta skogar etc. Men det första intrycket vi fick, beror väldigt mycket på att det jobbas oerhört hårt på att reparera och återgå till normalt liv, vilket gör att man inte märker så mycket av orkanernas framfart som gäst på ön, om man inte är uppmärksam på orkanernas framfart. Slutligen USVI tillförs 3,2 miljarder US dollar från de federala myndigheterna för återuppbyggnaden.

Vi avslutar med att gå in på en bar/pub som också är ett mikrobryggeri och äter en otroligt god hamburgare, samt dricker deras egen öl innan det är dags att åka ut till Yasmine och den första ”blåsnatten”.

För att återkomma till den danska historien, så kontrollerade danskarna St. Thomas och tog kontroll över St. John 1717 från England, genom att sända soldater dit. 1733 köpte man St. Croix av Frankrike och hade därmed kontroll över det som idag heter US Virgin Island. Det som gjorde dessa öar så intressanta var socker och den industrin drevs med hjälp av slavar och i slutet av 1700-talet var det mer än 40 000 slavar på de danska öarna. 1848 upphörde slaveriet. USA såg tidigt det strategiska värdet av öarna och var redan 1867 på väg att köpa dem, men prislappen var för hög, högre än priset för Alaska. Vid tiden för första världskriget blev USA starkt oroade av möjligheten att Tyskland skulle invadera Danmark och på det sätt få kontroll över öarna. Det hela slutade med att USA köpte USVI 1917 för US $25 millioner i guld.

Vi får också uppleva en parad, där man högtidlighåller Dominikanska Republikens självständighet:

När värsta blåsvädret är över, åker vi på en dags intressant rundtur, innehållande bla besök på botaniska trädgården, Cruzen rom destilleri och Fredrikstedt.

Sista dagen på St Croix ägnar vi åt utflykt till Buck Island, som är en nationalpark och utanför stranden simmar en delfinfamilj med små ungar omkring och det är inte ofta vi har sett delfiner som hållit sig på samma plats på det här sättet. Avslutningsvis får vi en jättefin snorkling på revet vid denna fantastiskt fina ö.

Från St Croix seglar vi till St John, som till 75% är nationalpark (i alla fall stränder och vikar). Det är många restriktioner här, vad gäller ankring, vilket i princip innebär att man skall ta boj i den viken man lägger sig. Vi väljer att gå till Great Lameshur Bay och tar en boj långt in i viken. Här får vi ligga helt själva och det känns magiskt att vara ensamma i en vik, vilket vi inte ens kan komma ihåg när vi var senast. Det är lite vind och inga vågor, vi ligger helt fantastiskt.

Vi ser sköldpaddor, stora fiskar under båten samt en rocka som majestätiskt glider fram strax ovanför botten. Det häftigaste händer dock på morgonen – Mats bestämmer sig för att snorkla och när han simmar bredvid båten så är han plötsligt öga mot öga med en liten haj som håller till under båten. Det är väldigt speciellt att möta haj, även om den är liten!

Andra natten i denna fina vik, så har vi fått sällskap av fyra andra båtar.

Efter St John seglar vi till St Thomas och USVI huvudstad Charlotte Amalie, där vi ankar upp i den stora hamnbassängen. Det är ett annorlunda väder på väg in, med kraftig nordlig ”swell” och västlig vind, vilket beror på ett lågtryck som vandrar österut mot Azorerna. Vi kommer att ligga kvar här och titta på denna mycket fina stad, med stort danskt avtryck och också passa på att hyra bil för att utforska hela ön.

Vi tänker passa på att besöka öns ”Budget Marine” affär för diverse inköp.

Yasmine för ankar:

StThomas Mats-5

Historien om hur ett bankkort ändrar planer

Vi börjar med att återvända till Deshaies & La Savane – det blev en fantastisk fransk middag och dessutom karneval på gatan rakt utanför. Vi fick en helkväll.

Men upptakten till detta inläggs rubrik – ändrade planer börjar redan dagen innan i Basse-Terre.

Vi är nu framme vid den 1: a februari, dvs månadsskiftet är passerat och Lena skall betala i affären där vi storhandlat mat, med sitt bankkort, men det fungerar inte. Det är konstigt, det finns pengar på kontot och kortet gäller till 2020 – massa frågetecken, dessutom fungerar Mats kort utmärkt. Vi avseglar enligt plan tidigt på morgonen dagen efter, som dessutom är fredag, mot Deshais. Innan Sverige stänger för fredagskväll ringer Lena banken, eftersom det visar sig att nämnda bankkort inte finns längre enligt banken via internet. Det blir ett samtal i en timme, banken begriper ingenting, ett kort som inte har gått ut, skall inte kunna försvinna. De ber att få återkomma på måndagen, men allt tyder på att ett nytt bankkort måste skickas från Sverige.

Skall något skickas, måste det finnas någonstans att skicka det till – låter självklart. I detta fall kommer vi att tänka på Catamarin Marina i Falmouth Harbour, som vi har plats bokad på i slutet på april inför hemtransporten av båten. Sagt och gjort, vi kontaktar marinan – som har plats och vi är välkomna, trots att vi inte har en aning om hur det går med bankkortet.

För att göra en lång historia kort, tisdagen den 6:e februari står det klart att banken inte kan göra något annat än ett nytt kort. Detta kort skickas med DHL och beräknas nå oss den 14 februari. DHL, eftersom vanlig postgång inte går att lita på överhuvudtaget enligt marinan.

Det blir en fin segling till Falmouth Harbour, ett kryssben hela vägen. Det som måste berättas, är att vi såg val för första gången under hela vår segling sedan Nynäshamn. Det blev en kort titt, den var uppe och vände och sedan såg vi den inte mer – inte vidare sällskaplig således.

Vi hade i princip tänkt hoppa över Antigua, vi var här ganska länge 2017, men nu har Lenas bankkort ändrat planen, det blir knappt två veckor i Catamaran Marina i stället. Detta är seglarlivet, planer är till för att ändras och vi har fått en fin vistelse här.

Vi har fått uppleva en målgång i Tallisker Challenge – i detta fall en två mans roddbåt som varit på havet i 52 dygn, La Gomera till Antigua. Om någon dag kommer tre kvinnor i mål – Ocean Ladies.

Vi har som vanligt fixat med båten, gjort ett antal fina vandringar,

utflykter och ätit god mat (förstås). Tagit lokalbussen till huvudstaden St John´s där Mats köpte ett par Levis shorts.

Dessutom har Lena blivit klippt av en propellerkonstruktör och Mats behandlats (för dålig rygg) av en fransk osteopat som bott i Malmö.

Falmouth Harbour och English Harbour

Idag har vi gjort en fin vandring som tog oss till en av de vackraste stränderna vi sett, Rendevouz Bay – stora vågor, underbart vatten och härligt bad. Efter en stund på stranden fortsatte vi en jättefin vandringsled som tar oss via en vattenreservoar till Fig Tree Drive. När vi kommer fram till vägen, så är det långt hem, men vi kan inte göra annat än att börja gå. Lena sätter upp tummen när en bil passerar och vi blir upplockade av ett par från London och det är så lyckligt att de bor på ett hotell precis bredvid vår marina – ett perfekt avslut på en fin dag. Totalt vandrade vi 18 000 steg.

Nu är våra planer att via ett mycket kort stopp på Nevis, segla till Amerikanska Jungfruöarna (USVI).  Avsegling planeras till torsdag, dvs 15:e februari. Återstår sedan att se, när vi får tillgång till WiFi och bredband för nästa inlägg – håll utkik.

En flygande bläckfisk och första månaden i Karibien

Tiden går fort, nu har det redan gått mer än en månad sedan sjösättning och vi har hunnit med mycket. Första två veckorna ägnade vi oss att får ordning på båten, vilket innebär att reparera, putsa, tvätta, stuva och proviantera.

Att det ibland dröjer mellan inläggen på vår hemsida beror många gånger på tillgången till WiFi och bredband. På detta ställa kan man inte klaga:

besök1

Vi jobbade inte hela tiden, utan såg till att få ledig tid också, som vi använde till långa promenader, baddagar och en utflyktsdag tillsammans med våra kära vänner Conny & Carina från Ultimo.

Heldagsutflykten blev en rundtur med Anthony, som körde oss runt hela ön. Anthony förfäder har indiskt ursprung, men har vid det här laget bott i ett antal generationer på Grenada.

utflykt-4Vi stannade till vid många intressanta och vackra platser, men det som gjorde mest intryck var den lokala rom fabriken, som startades 1758 och fortfarande använder exakt samma process som vid starten. För att godkännas, skall romen ha en alkoholhalt av minst 70%. Vid provsmakning, så brände det bara till i strupen och det kulinariska kan ifrågasättas.

utflykt 2-4

Anthonys farföräldrar ägde en sockerrörsodling när han var liten och han var också med och levererade sockerrör till fabriken. Processen börjar med att sockerrören pressas i den vattenhjulsdrivna pressen. Saften leds via en kanal in i stora öppna kärl för jäsning i 7 dagar. Efter jäsning är det dags för kokning, dvs destilleriet. All uppvärmning sker via eld, inga datorer eller eluppvärmning, som sagt exakt samma process som 1758.

Vi besökte ett muskot rosteri och några muskots fick vi med oss till rom punchen

Chokladtillverkning hanns också med

Under vår rundtur blev vi också påminda om den ibland väldigt grymma Karibiska historien

Vi hade ett tydligt mål när vi kom till Port Louise Marina efter sjösättning, att Yasmine skulle vara helt segelklar och i bra skick när Chris och Agneta skulle komma på två veckors besök. Dagen innan deras ankomst lördagen den 25/11, blev vi också helt klara och kunde börja fokusera på de kommande två veckornas segling.

I Port Louise finns det också båtar med lite mer kapacitet en vår kära båt

mobil-1

Vi började med att ligga kvar i Port Louise första dagen efter deras ankomst, det är alltid skönt för gäster att få en första lugn dag. Vi bjöd i stället på en utflykt med vår nya fantastiska jolle (med hård botten) och utombordare till ett snorklingsställe strax norr om Georgetown, där det är gott om fisk men också undervattensstatyer. Det blev en väldigt trevlig dag, som vi avslutade på Patrics, där vi åt cirka 20 sorters karibiska tapas.

Vår plan var att segla via Carriacou (utklarering från Grenada), Petit Martinique, Cliffton på Union Island (Inklarering St Vincent and the Grenadines), Mayreau (Salt Whistle Bay & Salina Bay), Tobago Cays och sedan tillbaka till Port Louise via Union och Carriacou.

Den absoluta höjdpunkten är när Cissi vår dotter ansluter på Union för att segla med oss kommande vecka med avslut på Grenada.

besök1-11

Vi får två mycket varierande veckor med mycket god mat, fina stränder, sol och bad, små samhällen, snorkling och som vanligt många härliga människor.

När Cissi, Chris och Agneta lämnat oss, stannar vi några dagar i Port Louise för städning av båt, proviantering och felsökning Watermaker. När vi skulle producera vatten för första gången, så fungerar inte ena pumpen och tyvärr innebär det inget vatten. Vi har mailat hem till Sverige och fått en lista på saker som behöver undersökas. Vi har valt att vänta med detta tills gästerna åkt hem, eftersom man måste flytta undan ganska mycket prylar för att komma åt. När listan är genomgången, så är pumpen fortfarande stendöd och vår leverantör lovar att skicka reservdelar. Dessa delar kommer att skickas till Martinique och vi räknar med att hämta dem senast i mitten på januari. Sedan är det bara att hålla tummarna för att det går att reparera.

Vi låter oss inte nedslås av detta, utan lämmar Port Louise den 13/12 och får två jättefina seglingsdagar (stopp på Carriacou för utklarering) till Bequia. När vi gör oss klara att lämna Tyrrell Bay, så får vi ett mysterium på halsen eller snarare i våra huvuden. På däck vid styrbords winch ligger det en död squid (bläckfisk) med massa bläck runt sig.

mobil-2

Hur har den hamnat där? Har den varit jagad och hoppat, är det en fågel som tappat sitt byte eller är det någon som busat med oss? Nåväl, förslag på lösning till detta mysterium mottages tacksamt!

På Bequia skall vi nu stanna för jul- och nyårsfirande. Redan nu har det kommit några svenskbåtar, med majoriteten kommer till veckan, givetvis Ultimo och våra norska vänner på Numa. Dessutom ett antal båtar från Oceanseglarklubben.

När detta inlägg nu avslutas har vi hunnit med att vandra ett par gånger och upptäcka nya delar av Bequia.

mobil-3

Vi har ätit på Papas och Mac som alltid är trevligt, samt igår varit på den andra svenska restaurangen på andra sidan av viken, nyöppnade Open Deck och vilken mat!!!! Kort och gott, vi har det väldigt skönt och njuter av att fira jul och nyår här.

God jul och Gott nytt år önskar vi er alla!

Tillbaka på Grenada

Vilken omställning att kliva av flyget i 30 graders värme efter att 10 timmar tidigare lämna ett kylslaget och höstmörkt London. Vi fick ingen tillvänjning, utan gav oss in i tre dagars intensivt arbete med att få Yasmine färdig för sjösättning. Extra skönt att allt gått enligt plan och att vi får en ledig dag på det fantastiskt fina True Blue Resort.

Lördagskvällen blev en trevlig middag med Carina.

IMG_0234

Säsongens första hummer – grillad Lobster och den var helt fantastisk.

IMG_0228

Låt oss backa bandet –

Vi har haft en minst sagt omtumlande period hemma, köpt hus, sålt lägenhet och som grädde på moset flyttat till vårt nya fantastiska hem på Ven.

Ovanpå detta har vi funderat, diskuterat och funderat igen – Hur skall vår segling se ut denna vinter? Vi kom ganska tidigt fram till, att det räckte med en säsong till i Karibien. Ursprungligen tänkte vi segla mycket i norra delarna, men sedan kom ju hemska Irma och Maria orkanerna i vägen! Detta har gjort att vi bestämt oss för, med tanke på all förstörelse och osäkerhet, att vi kommer att avsluta vår segling på Antigua i slutet på april-2018. Där sätter vi Yasmine på lastfartyg med destination Southampton. Vi kommer sedan att fortsätta vår segling från England, via Nederländerna, Tyskland och Danmark till Skåne – vårt nya hem.

8000 M

Idag (11/4-2017) har vi seglat 8000 M sedan vi lämnade Nynäshamn den 22/5-2016 och det har vi firat med ett gott rosevin som Anders & Marie-Lousie inhandlat och grillad kyckling.

När man passerar en milstolpe så blir det nästan automatiskt att man reflekterar över vad vi varit med om under snart ett års segling. Intrycken och upplevelserna är många, så många att det är svårt att peka ut något speciellt – upplevelser är inte jämförbara på det sättet. Skall något pekas ut, så är det avseglingen/starten från Las Palmas och ankomsten till St Lucia efter vår översegling – en känsla i kroppen som inte går att beskriva. Dessa 8000 sjömil är fantastiska och vi är så glada att vi tog oss an utmaningen.

När detta skrivs så ligger vi i Portsmouth på norra Dominica och på denna fina ö kommer vi att stanna minst en vecka.

Vi har inte haft tillgång till bra WiFi, så därför har vi inte gjort något inlägg sedan St Kitts. Efter St Kitt har vi seglat till Antigua, Guadeloupe och nu Dominica. När vi kommer till Martinique så räknar vi med ett längre inlägg, som också inkluderar våra två härliga veckor med Anders och Marie-Lousie som kära gäster.

Glada 8000 M seglar hälsningar till våra följare

Mats & Lena

BVI-nattsegling med fullmåne

Efter att legat still i Ance Marcel Marina i nästan två veckor, så var det väldigt skönt att släppa förtöjningarna sen eftemiddag/kväll. Vi har 90 sjömil segling framför oss, därför blir nattsegling enda alternativet om man skall komma fram på dagtid. Vi har undanvind (7 knops vind just nu och fart 5-6 knop) och fullmåne, så vi har inget att klaga på.

Vi planerar att segla runt på BVI i knappt två veckor, innan vi styr söderut igen mot Antigua, med troligt stopp på St.Kitts. Vindarna kommer att få avgöra vilket rutt det blir, så vi kommer att bestämma när det är dax att segla iväg från BVI (cirka 23/3).

Just nu njuter vi bara av att segla.