Det blev 4 nätter i Newlyn, som är en mysig hamn med inte speciellt bra faciliteter, duschen har nog varit med sedan 1950 eller något liknande. Det är en aktiv fiskehamn och det var både spännande och kul att ligga mitt i detta. Pontonen och bryggan är alldeles utmärkt och hamnen är väl skyddad. Dessutom kan den angöras 24 timmar om dygnet. Fiskebåt vid ebb och dessutom syns Yasmine till höger!

Mats på ”kontoret”

Andra dagen, så var vädret inte så överdrivet bra. Vi åkte först buss in till Penzance, som är en fin och gammal stad. Vi promenerade runt och tittade någon timme, därefter tillbaka till busstation och avfärd till St Ives.

Efter en fin bussfärd på cirka en timme kommer vi fram till buss stationen som ligger ovanför hamnen och vi får promenera ned till genom smala gator. Hade glömt bort hur det är att vara bland så mycket människor, flockvis med turister. Här märks tidvattnet väldigt tydligt, då i stort sett hela hamnen blir torrlagd vid lågvatten. St Ives är nog mest känd för att vara en konstnärs stad och det syns på alla gallerier. Vi besökte bland annat detta galleri, som får oss att med värme tänka på Vens konstförening och dess fina utställningslokal.

Vi hinner precis tillbaka till Newlyn för att köpa färsk torsk av den jättetrevliga fiskhandlaren, som berättar att han tidigare jobbade med fiskrensning på dagarna och fiske på nätterna, med hemmahamn St Ives. Han berättade också om vilka vandringar man kan göra i trakten, bland annat kustvandring från Lands End tillbaka mot Newlyn.

Vi bestämmer oss för att använda vår tredje dag till att vandra eftersom det fortfarande blåser mycket, med ganska kraftig sjögång. Upp hyfsat tidigt, snabb frukost och sedan till bageriet där Cornish Pastry inhandlas som matsäck. Bussen kommer och vi åker iväg på en vindlande färd på småvägar, som på cirka en timme tar oss till ett vackert och turistiskt Lands End. Kul att se från land, det vi såg från sjön en tidig morgon några dagar tidigare. Efter lite fotograferande så påbörjar vi vandringen, som i huvudsak löper efter ”klippkanten” och är bedövande vacker. När det kommer inskärningar, så bär det nerför och där finns ofta fina sandstränder, varav några är Cornwalls finaste. Det badas och surfas. Det märks att det är semestertider. Efter 3-4 timmar är vi framme vid vårt slutmål Porthcurno och går upp till det lilla samhället för att fånga bussen tillbaka. Nu är det en hisklig massa bilar och turistbussar, så cirkusen blir total när de skall mötas på vägar som inte rymmer två bussar, inte ens knappt två bilar. Resan tar nog två timmar hem, istället för en som tidtabellen säger.

Kvällens middag avnjuts på restaurang och det blir fisk och skaldjur. Det är en myt som måste avlivas, att britter inte kan laga mat!! Vi har ätit fantastisk gott under våra veckor på de brittiska öarna. När vi kommer till båten, berättar våra engelska båtgrannar att det är en usel prognos, så de tänker ligga kvar. Vi får inte riktigt det att gå ihop, när vi tittar på våra egna nedladdade prognoser.

När vi vaknar efter vår fjärde natt i Cornwall, så visar sig vädret vara riktigt bra och även engelsmännens prognos har justerats. Det är stor aktivitet på de flesta båtarna, nu skall alla iväg efter ganska många dagar med rejäl blåst. Mats laddar ned en färsk prognos och Lena springer på en snabb rund till bageriet, ostaffären, grönsaksaffären och ett sista besök i fiskaffären. Allt detta ligger runt hamnen i lilla Newlyn, inklusive en COOP, vad kan man mer önska sig. Vi gör båten färdig och lämnar UK kl 11.00 den 4 augusti, som vi kom till den 22 juni (Shetland) och sätter kurs mot Camaret-sur-mer i Frankrike.

Det visste vi inte eller snare måste upplevas för att på riktigt förstås. Tidvatten är inte så svårt, däremot dess inverkan i form av strömmar och det som händer när strömmar, vågor och vind går åt olika håll eller möts. Man måste exempelvis ha upplevt när det ”kokar” omkring båten och när det är ok att gå igenom kokeriet eller när man definitivt inte bör göra det. Det finns ett antal platser där ”Tidal Gates” blir kritiska för planeringen, vi har passerat Pentland Firth, Corryvreckan och gått igenom den som finns utanför Lands End. Vi har ett antal framför oss i Bretagne.

Lands End och Longships

Det som kommer i fokus blir planering, när skall vi gå, när måste vi vara vid ett speciellt ställe och när kan vi angöra? Peel är ett bra exempel, där det går att angöra/avgå vid högvatten +- två timmar, dvs två tidsspann per dygn och den inverkan vi får på angöringen vid nästa hamn, som har sitt egna tidvatten och som då får utesluta för att tidsplaneringen inte går ihop. Känslan att ligga inför tröskeln i en hamn och se att det är i princip torrlagt, där vi tidigare passerat på väg in är häftig. Motström och medström under gång blir en tydlig parameter att räkna med, extra skjuts med ett antal knop framåt eller ett jobbigt stampande i motström.

Vad vi inte heller visste var att det finns så mycket delfiner i Irländska sjön och att de väldigt gärna leker med oss eller snarare Yasmine. Inte heller att flockarna är så stora (20-tal), vår erfarenhet från medelhavet är många delfin besök, men inte alls så många individer samtidigt.

Under gång måste man vila, när man kan

Nu ligger vi i Newlyn Harbour efter 51 timmar tills sjöss och 277 avverkade sjömil. Vi blev tyvärr tvungna att avstå från Scilly Isle pga antågande kraftiga vindar, som vi skrivandes stund börjar känna av och inte minst ett kraftigt regn. Vi kom hit kl 10 i strålande sol, som varade hela dagen. Det var underbart att ströva längs med hamnpromenaden och titta på alla söndagslediga, ta en kaffe och skydda kaffebrödet från fräcka trutar. Det årliga hamneventet med hembyggda flottar som tävlade drog massor med folk och ståhej. Lifeboats/sjöräddningen slängde vatten & mjölballonger  på deltagarna och körde upp jättevågor för att göra det hela extra spännande. Många badade och de flesta använde våtdräkter, vilket vi aldrig sett förut. Något för svenska vatten???

Mats var på språkresa i Cornwall för 44 år sedan och hade glömt bort hur vackert det är!!! Cornish Pastry är också en höjdare.

När vi vaknat och ätit vår frukost, så går vi till hamnkontoret. De är lite ledsna för att de inte svarade på anrop och inte kunde anvisa någon bra plats, så första natten blir gratis. Det bästa av allt, är att det har gått en båt på  morgonen och vi blir erbjudna den platsen på pontonbryggan. Tillbaka till båten och flytta till den nya platsen och därefter färdiga för att undersöka ytterligare en fin bekantskap – Isle of Man.

Vi köper ett ”travel card” på House of Manannan som gäller för all kommunikation på ön. Vi tar bussen till Douglas, som är största orten och går på promenad. Den blir inte så lång, utan vi går ned till strandpromenaden och hoppar på den hästdragna spårvagnen.

Vid slutstationen är det byte till ”the electrical railway”, men förts blir det lunch.

Därefter en vacker resa från Douglas till Laxey och ett nytt byte till ”Snaefell Mountain Railway” som går upp till det högsta berget på ön.

Resan är vacker och toppen har en strålande utsikt, men inte så mycket mer.

Samma väg tillbaka och byte, för att fortsätta till Ramsey. En liten sött stad som vi promenerar igenom ganska snabbt.

Vacker bussfärd tillbaka till Peel och en god middag på båten. Vi avslutar dagen med en välförtjänt öl på puben.

Idag regn på förmiddagen, så vi tar sovmorgon och sätter oss därefter och planerar för nästa etapp. Vår plan har varit att segla till ”Scilly”, men vädret ser inte så bra ut där dagarna efter vår ankomst. Känns inte så kul att segla långt, komma fram och omedelbart lätta ankar igen. Scilly får vänta till vår återsegling någon gång i framtiden. Nu planerar vi att segla direkt till Newlyn på Cornwalls SW kust istället vilket blir cirka 270M och ungefär 55 timmar. Det kan eventuellt bli ett nattstopp halvvägs på Skomer, som är ett naturreservat. Om inget ändras drastiskt så går vi med högvattnet i morgon bitti klocka 07:00.

Idag har vi ägnat oss att promenera i Peel med omgivning. Vi åt lunch på yttre piren, där en bra ”seafood” kiosk ligger, som dessutom är omnämnd i ”trip advisor”. Peel är inte så stort, men väldigt mysigt.

Avslutet på dagens övningar blev besök på ”House of Manannan” och en rejäl lektion i historia. Intressant med den starka kopplingen till Norge och vikingatiden.

Nu är det snart dags för en god middag ute och fira vår 32:a bröllopsdag!!!

Upp klockan sex, snabb frukost och sedan till dieselpontonen för tankning. Kl 07:15 går vi ut ur hamnen och sätter kurs mot Peel på Isle of Man. När vi går ut ur Belfast Lough, går vi innanför Copeland Isle genom Donaghadee Sound och får som belöning återigen träffa en säl som sticker upp sitt huvud och tittar på oss.

Distansen vi skall gå är 45M och den tidiga avgången beror på att man bara kan gå in i Peels inre hamn vid högvatten +-2 timmar. Om det inte är spring, vilket det inte är i dag, så  är intervallet ännu kortare.

Vi har i princip stiltje och går för motor i 2-3 timmar, innan vinden kommer och vi kan sätta segel. Därefter blir det en kryssbog med en vind på 10-12 knop hela vägen, vilket ger en fart som pendlar mellan 5-6,5 knop. Pendlingen i fart beror på strömmarna.

För första gången får vi sällskap av delfiner under en liten stund, vilket är något man aldrig tröttnar på. Leklusten varade inte så länge denna gång, vilket gjorde att kameran kom fram för sent.

Framme i Peel, 30 minuter innan HW (högvatten) och efter några anrop på VHF får vi kontakt med Harbour Control. Det finns inga platser vid pontonerna i den inre hamnen, så vi blir anvisade att lägga oss utanpå någon lämplig båt längs kajen, direkt efter det man kommit in i den inre hamnen.  Vi siktar in oss på en norsk segelbåt, som hjälpsamt tar emot våra tampar.

Vi tar en snabb promenad till hamnkontoret som visar sig vara stängt. Det blir i stället en kipper i bröd från en hamnkiosk som en god förrätt till middagen vi lagar i båten. Myskväll i båten med ett stilla regn utanför. Peel och Isle of Man får vänta till i morgon.

Vi lämnar Arran på lördag morgon kl 05:30 i helt stilla väder. Den tidiga timmen för att komma fram till målet i rimlig tid. Vi går medurs runt Arran, framförallt för att få en bättre vindvinkel när vi sätter kursen mot Bangor, men också för att få möjlighet att se den andra sidan av denna fina ö.

När vi rundat ön och sätter rätt kurs, så kan vi hissa segel och får en bra vind. Tyvärr vrider vinden och vi får den väldigt mycket i nosen. Vi håller upp, men blir tvungna att stötta med motor, för att inte hamna fullständigt fel. Vinden pendlar mellan 12-16 knop, men framförallt får vi en väldigt jobbig motsjö inklusive motström. Det blir en lång dag med mycket sjögång. När vi äntligen siktar målet, så försvinner det snabbt i dagens störtregn. En mil utanför hamnen så ropar vi upp och blir anvisad brygg plats. Klockan är nu 22:30 och vi är äntligen i hamn efter 17 timmar till sjöss och 75 avverkade sjömil. På vägen in i hamn, så hälsas vi välkomna av en säl på väg ut.

Bangor Marina är en av de finaste vi legat i och staden är pittoresk. Vi tar en lugn söndag morgon och återhämtar oss efter lördagens segling. Ett antal timmar använder vi till diverse underhåll och en del städning. Därefter storhandling, då vårt matförråd behöver fyllas på.

Den finns en väldig fin promenadväg efter kusten, som börjar i hamnen och följer sedan stranden mot Belfast. Vi följer den och ser snart en golfbana, som vi tycker kan bli ett lagom mål för promenaden. Men, vad händer? Det börjar regna, så det blir en avkortad övning och vi går in till centrum, med sikte på ”Jenny Watts”, som är den äldsta puben i stan (från 1780).  Prövar deras söndag middag, men får erkänna att det inte riktigt i vår smak, men nu är även detta provat.

Tillbaka till båten och nedladdning av måndagens prognos, som visar att det inte är helt optimalt att gå till Peel och Isle of Man. När golfbanan siktades, så började det rycka i golftarmen! Vi bestämmer oss för att stanna till på tisdag, då prognosen för översegling till Isle of Man är betydligt med tilltalande. Bangor Golf Club, etablerad 1903, blir vår utmaning på tisdag morgonen. Det är riktigt kul, men oj vad ringrostig man är. Har inte spelat sedan Torekov i början på juni.

Framåt kvällen anländer våra tyska vänner på Scala`dea och Heiju kommer över med en flaska vin, så vi kan dela med oss av tips om trevliga hamnar efter Wales kust, som vi fått av en trevlig engelsk båtgranne. När vi sitter i sittbrunnen kommer en annan trevlig engelsman över, som har en Najad och nu får vi ännu fler tips, även från Brest och söderut. Vi måste nu börja planera vår segling med hänsyn till väderfönster på ett helt annat sätt, än vad vi behövt göra sedan vi kom till Inverness.

Efter en seg väntan på att få slussa ut från Crinan Canal, var det väldigt skönt att komma ut på havet igen. Vi gick tillsammans med våra nyfunna tyska vänner på S/Y Scala´dea till Lochranza på Arran, vilket är en distans på cirka 20M från sjöslussen.

Här i Skottland är det nästan bara bojar med en liten boj bredvid, som man fiskar upp tillsammans med förtöjningskedjan, som i sin tur sitter i stora bojen.

När vi kommer fram till gästbojarna, så är det en boj med ring långt ned, vilket vi inte hade förväntat oss. Snabbt ned i båten och hämta boj hake med tillhörande båtshake, för att kunna fånga bojen, vilket vi gör elegant på första försöket. Efter att snabbt  gjort ordning båten, så sjösätter vi jollen.

Vi vill hinna med att besöka destilleriet, som vi hört mycket gott om. Efter 20 minuters promenad är vi där och bokar in oss på dagens sista rundtur, som givetvis också omfattar provsmakning. Vi blir också glatt överraskande av att produktionen är i full gång, vilket inte har varit fallet någonstans sedan Highland Park i Kirkwall. För endast 7,5 pund så får vi en kunnig och engagerad guide, samt en frikostig provsmakning. Destilleriet är från 1995, men de har redan väldigt fina 18-åringar. En av dem ingår numera i vårt skeppsapotek.

På vägen tillbaka till båten, så springer vi på Heiju och Andrea, som har varit på promenad. Vi bestämmer oss för att äta en gemensam pubmiddag innan vi åker tillbaka till våra båtar. Heiju och Andrea har bestämt sig för att byta hamn, medans vi tänker ligga kvar. Vi tänker vandra.

Vi unnar oss en lugn morgon, innan vi drar på oss vandrarkängorna och sätter oss i jollen för den korta färden in till jollebryggan. Vi får en 25 km vandring, med väldigt fina vyer och ett antal trevliga möten med andra vandrare. Arran är en verkligt fin ö, som ett mini Skottland som v kan tänka oss att komma tillbaka till. Massor med fina hus och det finns 3-4 golfbanor på ön, men golf får bli en annan gång.

Lördag den 23 juli och vi lämnar Arran och Skottland. Kursen är satt mot Bangor utanför Belfast på Nordirland. Skottland vill vi sammanfatta med storslagen natur, otroligt vänliga & hjälpsamma människor, massor med härliga skaldjur och sist men inte minst whisky.

Adjö Skottland

Sitter med varsin öl på ”the Yot Spot” och väntar på våra hamburgare, efter att klarat av Crinan Canal. Nu har vi bara sjöslussen kvar i morgon bitti och efter den går vi till Arran, som enligt alla beskrivningar skall vara jättefint.

Vår resa i Crinan började vi sjöslussen, där vi låg kvar över natten.

I Oban började plötsligt vår sötvattenpump gå på högvarv. Trodde först att det bara var att byta tank, men nej. Locket till filtret hade av någon anledning gått i två delar. Temporär lagning med silvertejp, men det är ju inte vidare tätt. Lycka när Mats hittar ett nytt filter på Crinan boatyard för 11 pund.

Ovanför Neptune staircase träffade vi Andrea och Heiju på SY scala´dea från Essen. Nu träffar vi dem igen och de lägger sig utanpå oss. Vi äter middag tillsammans och avslutar med kaffe och efterrätt i deras sittbrunn. Det blir ett väldigt trevlig kväll.

Vi har nu insett att hela Crinan Canal, förutom sjöslussarna, är manuella och skall skötas av besättningen på båtarna. Vi och SY scala´dea bestämmer oss för att gå tillsammans och hjälpas åt. Eftersom vi är tre ombord, så blir det Mats som får bli vår ”lock master” och det  är som upprepade gympass.

I nästa sista slussen innan vi tar kväll, så vill inte vår motor starta. TOTALT DÖTT. Som tur är har vi Andrea och Heiju, som bogserar oss ur slussen och genom nästa också, vilket innebär att vi förtöjer där vi tänkt oss. Vilken härlig hjälp vi får. Några snabba samtal och till ”Crinan Boatyard” och de lovar att det skall komma en tekniker idag kl 08:30 till vår båt. Givetvis, vi är ju i Skotttland, så är han där kl 08:30. ”Nu startar motorn på första försöket, men ”vår” tekniker går igenom elsystem och hittar spår av ”rost” på några kontakter, som rengöres. Idag har motorn uppfört sig som vanligt.

Lotta extra händer har gjort att det fungerar väldigt bra, vilket blir extra tydligt när hon idag lämnades oss för hemfärd innan de tre sista slussarna. Vi saknar henne redan. Det har varit väldigt roligt och trevligt att ha henne ombord, tack och på återseende.

Mats i arbete tillsammans med Heiju.

Crinan är mycket vackert och väl värt slitet att slussa manuellt.

Nu har vi fyllt vatten och vi har tvättat våra kläder, såldes färdiga för avsegling mot Arran imorgon.

Nu har vi äntligen en bra WiFi anslutning och inte vilken som helst. Vi sitter med varsin dram på the Whisky Cellar i Oban och skriver detta. Låt oss gå tillbaka i tiden, till sista dagen ovanför Neptune Staircase i Caledonian channel. Vi köpte biljetter dagen innan till Jacobite train som blev en naturskön upplevelse, helt enkelt väldigt mysigt. Här åker vi över bron som blivit väldigt känd via Harry Potter filmerna.

Lena i fototagen

Målet för resan var Mallaig, som är en litet mysigt fiskesamhälle. Det blev en fantastisk fish & chips på järnvägsrestaurangen. Därefter promenad och fotograferande, som både Lotta och Lena stod för.

Nu är vi ute i havet och första stoppet blev Port Apin där vi träffade Marcus och Emmely från S/Y Emma, som är på väg hem efter sin segling till karibien. Det blev en väldigt trevlig kväll, med god mat på Pier House Hotel och mycket prat, massor med erfarenheter. Jättekul!!!

Nästa stopp blir Tobermory. Äntligen ett dygn med sol och härligt väder. Jättetrevligt besök på destilleriet, som inte är så stort, men desto trevligare. Vi börjar få ett väldigt bra whisky förråd i båten, så det kommer inte att gå någon nöd på oss

Nu ligger vi i Oban efter en härlig segling för undanvind och med en hel dag utan regn. Mycket ovanligt! Vi snabbade oss på att titta på Oban och gick också upp till McCaig´s Tower med en strålande utsikt över viken. Fina hus och trädgårdar efter vägen upp.

Här äter man skaldjur som vi äter korv. Det finns till och med en grön kiosk med underbart utbud av ostron, krabbor, hummer, musslor, havskräftor…..Vi har handlat här varje dag.

Vi har hunnit med att verkligen titta på den lilla staden och den är verkligen fin. Mats har klippt sig och vi har bunkrat mat. Nu är vi färdiga att lämna imorgon och gå till Crinan Canal.

I dag har vi träffat Mats och Carina från S/Y Fayola. Väldigt kul och roligt att sitta ned och prata, umgås och utbyta erfarenheter.

Det är inte alltid enkelt att hitta wiFi, så ha tålamod om det dröjer ett antal dagar mellan inläggen.

Vägen från Fort Augustus blev extra rolig då vi möte NoaNoaII precis efter ”Laggan lock”. Det enda tråkiga var att vi endast fick tillfälle att vinka till varandra. Kul att se en medlem från Oceanseglings klubben!

Motvinden från Loch Ness fortsatte, så vi har gått för motor hela vägen. Efter Loch Ness så är det smalt, dvs inte speciellt lämpligt att kryssa. Dagen efter att vi gick över Loch Ness hade det blåst 15 m/s där, så vi var glada att vi redan låg i Fort Augustus.

På vägen till Fort Williams eller snarare Neptune Staircase så var det fantastiskt vackert och dessutom prövade Lotta på att styra. Vi har mött kanoter längs med hela vägen och har imponerats av deras undanvindsseglingsmetod.

Vi har haft problem med vårt batterisystem. Batteriet har helt enkelt inte tagit emot laddning, vilket gör läget ganska besvärligt, milt uttryckt. Vi tog beslutet att slänga ut vårt nya fina batteri och köpa nya ”traditionella” gel-batterier. Hur får man hjälp en lördag kan man undra? Mats ringer till marinan i Mallaig och pratar med Ben, som ber att få återkomma. Han ringer tillbaka ett antal gånger och säger plötsligt att det skall komma en person till båten. Efter en liten stund dyker John upp med barnbarn i släptåg. John kollar vårt system och vi kommer fram till att byte är bäst. Därefter åker han och Mats runt till ett antal ställen inklusive att Mats får lunch hemma hos John. Tre timmar senare har vi 330 Ah friska batterier installerade. Därefter whiskyprovning och inköp på Ben Nevis, där den fantastiska personalen efter provsmakning skjutsar oss ner till Fort Williams. Skottar är fantastiskt trevliga, generösa och hjälpsamma.

På vägen tillbaka till båten möter vi detta härliga tåg som är på väg tillbaka från Hogwarts, dit vi skall åka imorgon.

Idag har vi ägnat dagen åt 20 km vandring i regn och dis, men ack så härligt ändå.

Nu skall vi se på fotboll!!!

Sista dagarna i Inverness – regn, regn och lite mer regn. Vi hann också se Island förlora mot Frankrike. Det viktigaste som hände i Inverness var att Lotta mönstrade på.

Mats skulle reparera vår ”lyftkran” för utombordaren och lyckades tappa en del i vattnet. Caley Marina visade sig vara både proffsiga, hjälpsamma och snabba. Delen vi behövde tillverkade de på morgon och den fanns färdig när vi passerade förbi i Caledonian Canal.

Onsdagen började med insegling i ”sjöslussen” i anslutning till Inverness. Det var starka tidvattenströmmar utanför slussen, så det blev väldigt lugnt och skönt när vi kom in i själva slussen. De hade till och med den svenska flaggan uppe då vi kom. Alla slussar har konstiga namn som vi måste använda fantasin för att kunna prata i VHF och anropa inför slussning. Vi uttalar med säkerhet alltid fel.

Tisdagen blev en slussdag, med ganska mycket väntan. Den totala distansen blev endast 7  sjömil. Tre svängbroar och 10 slussar. Före oss låg belgiska segelbåten Pieter Jan som vi hade följe med ända till vi tog kväll och de fortsatte till Fort Augustus – de hade begränsad tid så redan nu ligger de en dag före oss.

Idag torsdag har vi letat efter Nessie precis hela dagen utan att lyckas. Vi har fått nöja oss med fantasisak vyer och en härlig dag till sjöss. Urquhart castle nedan som vi inte kunde lägga till vid.

Nu sitter vi med en god Ale i Fort Augustus och skriver det här inlägget. I morgon blir vi kvar och vandrar en sväng. Vi har hittat Nessie!