Kategoriarkiv: Segling 2017/2018

St Thomas och St John

Vi får en fin tid i Charlotte Amalie, som har många gamla fina hus från den danska tiden och det finns en trevlig historisk promenad, som är väl värd att gå. Vi hittar några riktigt bra restauranger, som förgyller vår vecka. Det finns en bra affär Pueblo, som vi besöker några gånger för proviantering.

Vi har sedan Guadeloupe haft problem med vår plotter, touch funktionen slutar fungera en liten stund efter det att den blivit påslagen.  Detta gör att det blir struligt när man går in på lite grundare vatten och behöver enkelt & snabbt kunna zooma in och ut sjökortet. Efter kontakt med Raymarine i Sverige, så blir vi hänvisade till att kontakta lokal ”dealer” på plats för att hantera ett garantibyte.

Vi har sedan tidigare tänkt åka till öns Budget Marine affär när vi har hyrbil (6/3 till 7/3), som dessutom i sin katalog har ett stort utbud av Raymarine prylar. Innan hyrbil så är det (5/3) och vi har bestämt att ta en promenad till Frenchtown och det är inte svårt att hitta, litet Eiffeltorn vid infarten gör det svårt att missa var denna stadsdel börjar. Här ligger också Frenchtown Marina, som vi givetvis besöker och vi passar på att fråga om ”Raymarine dealer” och det visar sig att Marinan är det, men bara försäljning och de tror inte att det finns någon ”service dealer” på ön. Vi får hjälp med kontaktuppgifter till Raymarine US och får också veta att den normala ”turn a round” tiden för ett garantibyte är två veckor – suck. Vi börjar fundera på, om vi inte skall köpa en ny plotter istället och skicka vår gamla till Sverige och sedan använda den som ”slav” vi vårt navigationsbord. Vi bestämmer oss, att vi vill köpa nya plotter och vill därför besöka Budget Marine omgående, så vi tar en taxi dit. Innan vi fångar en taxi, så kilar vi in på det lilla museum som ligger precis bredvid marinan och får en väldig intressant liten visning och föreläsning om det franska inslaget och dess historia på ön, som manifesteras av Frenchtown.

När vi kommer till Budget Marin, så visar det sig att det som står i katalogen, har ingenting att göra med det som finns i affären, det finns ingenting vad gäller sjökorts plottrar från Raymarine i affären. Vad gör vi nu? Vi pratar med en av de anställda, som verkar vara den som har koll på det mesta och då säger hon, att det runt hörnet finns ett företag – Tropicomm, som håller på med marinelektronik och Raymarine. Hon plockar fram telefonnummer till Perry, som visar sig vara hennes man. Vi ringar till Perry direkt, beskriver läget och till vår glädje säger han att nog inte skall vara något problem. Vi diskuterar vad som kan fungera för oss och kommer snabbt fram till en modell, men Perry lovar att ringa tillbaka på kvällen när han kollat att plottern kan monteras där den gamla sitter. Perry ringer tillbaka och vi går igenom vår i Raymarine installation och stämmer av vilken plotter vi skall ha. Den måste beställas från USA, men denna gång är det snabba ryck, plottern kommer till St Thomas redan på onsdag kväll och Perry kommer till oss på fredag morgon, vid lunch har vi den nya plottern installerad.

Skriver om vår plotter, eftersom det illustrerar en ganska typisk långfärdseglarvardag, dvs saker går sönder, skaffa reservdelar, installera och ändra planer eftersom man får vänta på reservdelar etc, dvs en liten bild av vardagslivet ombord.

I samband med plotterbytet, så fick vi också anledning att kontrollera vår logg, dvs seglad distans och här delar vi med oss av lite fakta:

  • Seglad distans sedan vi lämnade Nynäshamn 2016-05-22:   9008 M
  • Seglad distans i Karibien: 2203 M

Under tiden vi väntar på installation, så han vi med att åka runt på St Thomas, som inte är stort – man åker runt på 1 dag. Vi besöker en utsiktpunkt och får på köpet ett Mecka för kryssningsturister:

Till St Thomas kommer det minst ett kryssningsfartyg om dagen, oftast fler:

StThomas BIL Mats-3

Lördagen den 10/3 lämnar vi Charlotte Amalie för en veckas segling runt St John, som till 75% är nationalpark. Första stoppet blir St. James, där vi ligger still en dag. Under dagen får vi besök av dessa kompisar, som simmar runt vår ankrade båt i lugn och ro:

Planen är att äta pizza som söndag middag, då det ligger en ”känd” pizzabåt inne i viken. Pizzan motsvarade alla förväntningar och 16 inch delat på två blir perfekt. Vem kunde tro att man skulle äta nygräddad hämt-pizza i sittbrunnen!!

Från St James går vi den fantastiskt långa sträckan på 2 M till Honeymoon Bay, som blir första stoppet på St John – en otroligt fin beach och natthamn.

Härifrån är det inte långt till Cruz Bay, som är öns huvudstad och det tar inte lång tid med jollen att köra dit. Här ser vi tydliga spår av orkanerna, men också att det vanliga vardagslivet fortgår – skolbarn med sin lärare:

Vi behöver fylla på matförrådet och vill också besöka ”National Park Service” för att få färsk information om vad som gäller i nationalparken efter orkanerna. I nationalparkens vikar får man inte ankra, utan man måste ligga på boj för att inte skada korallrev och bottnar. Vi betalar avgiften i förskott, 26 USD per natt och bestämmer oss för att det får bli sex nätter.

Cirka 2/3 av st John är national park och det märks, inte mycket vägar och inte mycket folk. 1956 köpte Rockefeller upp stora landområden, som skänktes till staten för att bli nationalpark. Sedan dess har parken gradvis utökas för att nå den storlek den har idag. Man lägger ned ett stort jobb på att skydda naturen, både land och hav, 40% av parken utgörs av vatten/hav.

Vi får en otroligt fin vecka, ingen trängsel, mycket bra snorkling (med sköldpaddor, baracudor och revfiskar i vackra färger), härligt väder och några fina promenader. Vi ser också väldigt mycket av förödelsen efter Irma & Marias framfart. Beacherna är fina, men det återstår en hel del innan de återfår sin forna glans. Naturen har tagit mycket stryk, men också bebyggelse och båtar.

Efter en dryg vecka är vi tillbaka på St Thomas – Charlotte Amalie och nu är det dags för nästa underhållsåtgärd på båten. Vi har under en längre tid upplevt att våra batterier tappar laddning väldigt kvickt och därför har vi bestämt att en genomgång av hela vårt elsystem är på sin plats. I morgon onsdag (21/3) skall det ske och Herman, som är el expert skall hjälpa oss. Vi får se vad det blir för slutsatser och förslag på åtgärder, vilket också kommer att styra hur länge vi blir kvar. Vi ligger ankrade, så vi har inga hamnavgifter att betala.

Nu har det gått några dagar och det har hänt mycket. Tillsammans med Herman kom vi fram till några viktiga saker och den mest centrala är, att våra solceller på targa bågen är helt slut eller snarare ”kokta”. Den andra stora frågan var, hur mår våra batterier? För att klara ut det, så måste man göra en ”load test” och då måste batterierna vara fulladdade! Det visar sig att Herman inte jobbar med solceller, men han rekommenderar Kevin, som finns i ”American Yacht Harbor”. Vi vill absolut få full koll på batterierna och då måste vi få tillgång till land-el för laddning, så det blir ett snabbt samtal till marinan och lyckligtvis finns det plats. Vi har också ringt Kevin, men inte fått tag på honom, men vi bestämmer oss för att lyfta ankaret och gå de 7 sjömilen till marinan.

När vi kommit fram och förtöjt, så får vi kontakt med Kevin och Pam (fru och administratör på det lilla företaget) och vi kommer överens om att Kevin skall komma och titta på våra solceller direkt på morgonen följande dag. Kevin bekräftar det Herman redan sagt om våra solceller och vi lär oss en hel del, som vi inte kunde tidigare om solceller. Vi ber Kevin ta fram ett kostnadsförslag på nya solceller och det är gjort redan till eftermiddagen. Vi accepterar förslaget 2 * 160 W vilket ger oss ordentlig ladd kapacitet, vilket också inkluderar en viss ombyggnad av vår targa båge, till det bättre. Solcellerna kommer med båt från Florida, så installation sker den 5/4 – 6/4.

Hur gick det med batterierna? Det visar sig att ett av fem batterier är dåligt och det måste bytas, eftersom det dåliga medför att vi inte kan ladda ordentligt. Vi får förhoppningsvis ett nytt batteri på måndag (26/3) och efter det tänker vi segla till BVI och segla runt där i cirka en vecka, innan vi återvänder till St Thomas för solcells installationen.

I allt detta, känns det ändå skönt att få kontroll över vårt elsystem, det har varit frustrerande att inte ha ordning på båtens elförsörjning. Marinan och samhället Red Hook Bay är riktigt trevligt och vi passar på att göra massa underhåll på båten, samt också den inte oväsentliga detaljen att logga in på skatteverket och deklarera. Kort sagt, det går ingen nöd på oss och nu är det snart dags för lördagsmiddag på byn!!

Middagen avnjöts på ett ”stek house”, mycket gott. I dag söndag, har vi tagit ledigt och bara njutit och det gjorde vi på Megans Beach – enligt lokal reklam topp-10 i världen.

Vi får också nöjet att studera denna mästerfiskare:

Next stop – BVI!

Till St. Croix, St. John och St. Thomas – USVI

Vi kom iväg från Catamaran Marina enligt plan, men planen var lite ändrad – dagens etapp var kort – till Jolly Harbour för att handla i den jättefina mataffären som finns där, samt utcheckning från Antigua. När vi tagit vår boj, så upptäcker vi att Miltonia med Peder & Susanne ligger på en boj inte långt från oss. Vi bestämmer kvickt att äta middag ihop på kvällen och det är roligt att höra om deras äventyr sen vi sist sågs på Bequia.

När vi skall checka ut, så visar det sig att ”customs” har stängt och vi blir tvungna att ta taxi till Nelson Dockyard för utcheckning, dvs i princip därifrån vi avseglade på morgonen. Miltonia, vi och en holländsk båt delar på taxin. Allt detta gör att dagen inte blir riktigt som vi tänkt oss, Lena får sköta handlandet själv, medans Mats får ägna sig åt taxiåkande.

Vi har bestämt oss för att hoppa över St.Kitts & Nevis, eftersom vi i princip bara skulle hinna med och checka in/ut. Detta på grund av, att det är en blåsig period på gång och då vill vi vara framme på St. Croix.

Vi avseglar fredag morgon kl 06:30 från Jolly Harbour med kurs mot St.Kitts & Nevis eftersom det ligger precis på kurslinjen mot St. Croix. Hela seglingen blir en rullig historia, dyning in från sidan med en våghöjd på drygt 2 meter, vilket är normalt här. Till St.Kitts & Nevis får vi vinden ganska rakt bakifrån, vilket gör att vi kan segla wing&wing med spirad genua och storsegel med preventer åt andra hållet. När vi passerat sundet mellan St.Kitts och Nevis har vinden vridit något, vilket göra att vi inte får riktig halvvind men nästan och vi får ändra segelsättning efter detta. Vi har en ganska jämn vind, som pendlar mellan 9 – 13 knop och medför bra fart, mellan 6–7 knop mest hela tiden. Det är oftast inte vinden som kan göra seglingen jobbig, utan vågorna/dyningen vilket gör att man många gånger seglar med ett rev, vilket hemma inte funnits på kartbladet med den vindstyrka vi pratar om. Vi kör två timmars vaktpass under dagen, men går över till tre timmars mellan 20:00 – 08:00 på lördag morgon.  På morgon närmar vi oss östra udden av St Croix och vi seglar in mellan nationalparken Buck Island och själva ön, här finns det diverse rev så man får hålla koll på sjökortet.

Eftersom det skall blåsa på ganska bra under i stort sett hela kommande vecka, så ringer vi st.Croix Marina för att kolla om de har någon plats. Ingen svarar och när vi kommer in till Christiansted så förstår vi varför, marinan har fått rejält med stryk av orkanerna Maria & Irma. Vi får hitta en plats att ankra på istället och se till att ankaret fäster ordentligt, vilket vi tror och hoppas att vi gjort.

När vi ankrat upp och gjort iordning båten efter vår 28 timmars segling på 172 M, så är det dags att ta jollen in till land och leta upp ”Customs” för incheckning. ”Customs” skall ligga precis bredvid marinan, så dit åker vi eftersom det där också skall finnas en jollebrygga. Vi promenerar till färjeterminalen, men vi ser ingen incheckning någonstans och går därför in i Budget Marin affären som ligger mitt emot. Steve som är den som jobbar, är jättetrevlig och vi får klart för oss att incheckningen inte är öppen. Lena stannar i affären och Mats går ut utanför affären för att ringa det telefonnummer vi har, vilket går till ”Customs/Immigration” på flygplatsen. Dom efterfrågar lite detaljer om oss och båten, men första frågan är om vi har B1/B2 visa, vilket vi har. Sedan blir vi tillsagda att vi måste ta oss till flygplatsen och då är det taxi som gäller. Steve ringer efter en taxi och sedan pekar han på ett stort kylskåp, varsågoda och ta en öl eller dricka, jag bjuder – en vänlig själ, som det är trevligt att träffa när man är trött efter en nattsegling.

När taxin efter 40 minuter äntligen dyker upp, så är det modell större och vi åker iväg. Vi blir jätteförvånade, allt är USA men det körs på vänster sida, känns väldigt udda – dessutom är ratten på vänster sida, precis som i Sverige före 1967 – bilar för högertrafik i ett vänstertrafik land. Väl på flygplatsen går det fort och smidigt och vi känner oss välkomna, vi har tillstånd att stanna till augusti.

Vi är helt slut, så ankomstdagen gör vi inte så mycket mer. Söndag förmiddag använder vi till att kontrollera vår ankring, lägga ut lite mer kätting samt sätta upp ankarseglet, som minskar trycket på ankaret. Vi förbereder oss således för att vara inblåsta den närmaste veckan.

Lena Anvret St Croix

När detta är gjort så åker vi över till Christianstedt, som bär tydliga spår från den danska tiden. Det är en jättefin liten stad att promenera runt i och strandpromenaden är mysig, men här syns tydliga spår från orkanerna. De två små marinor som låg här, är utplånade och i en trädgård ligger fortfarande en stor katamaran uppblåst en bra bit in på land – sorgligt att se.

Det verkar dock framförallt vara det marina som tagit stryk, skulle man inte se de spåren så skulle man helt kunna missa att två kategori fem orkaner dragit över här. Detta visar sig vara ett påstående med stor modifikation, när vi varit här ytterligare några dagar. Den fasta telefonin fungerar dåligt eller inte alls, stranden vid Fredriksted är till stor del bortblåst. Sammanfattningsvis, sju skolor på St Croix är helt utslagna, elnätet svårt skadat, förstörda hem, sönderblåsta skogar etc. Men det första intrycket vi fick, beror väldigt mycket på att det jobbas oerhört hårt på att reparera och återgå till normalt liv, vilket gör att man inte märker så mycket av orkanernas framfart som gäst på ön, om man inte är uppmärksam på orkanernas framfart. Slutligen USVI tillförs 3,2 miljarder US dollar från de federala myndigheterna för återuppbyggnaden.

Vi avslutar med att gå in på en bar/pub som också är ett mikrobryggeri och äter en otroligt god hamburgare, samt dricker deras egen öl innan det är dags att åka ut till Yasmine och den första ”blåsnatten”.

För att återkomma till den danska historien, så kontrollerade danskarna St. Thomas och tog kontroll över St. John 1717 från England, genom att sända soldater dit. 1733 köpte man St. Croix av Frankrike och hade därmed kontroll över det som idag heter US Virgin Island. Det som gjorde dessa öar så intressanta var socker och den industrin drevs med hjälp av slavar och i slutet av 1700-talet var det mer än 40 000 slavar på de danska öarna. 1848 upphörde slaveriet. USA såg tidigt det strategiska värdet av öarna och var redan 1867 på väg att köpa dem, men prislappen var för hög, högre än priset för Alaska. Vid tiden för första världskriget blev USA starkt oroade av möjligheten att Tyskland skulle invadera Danmark och på det sätt få kontroll över öarna. Det hela slutade med att USA köpte USVI 1917 för US $25 millioner i guld.

Vi får också uppleva en parad, där man högtidlighåller Dominikanska Republikens självständighet:

När värsta blåsvädret är över, åker vi på en dags intressant rundtur, innehållande bla besök på botaniska trädgården, Cruzen rom destilleri och Fredrikstedt.

Sista dagen på St Croix ägnar vi åt utflykt till Buck Island, som är en nationalpark och utanför stranden simmar en delfinfamilj med små ungar omkring och det är inte ofta vi har sett delfiner som hållit sig på samma plats på det här sättet. Avslutningsvis får vi en jättefin snorkling på revet vid denna fantastiskt fina ö.

Från St Croix seglar vi till St John, som till 75% är nationalpark (i alla fall stränder och vikar). Det är många restriktioner här, vad gäller ankring, vilket i princip innebär att man skall ta boj i den viken man lägger sig. Vi väljer att gå till Great Lameshur Bay och tar en boj långt in i viken. Här får vi ligga helt själva och det känns magiskt att vara ensamma i en vik, vilket vi inte ens kan komma ihåg när vi var senast. Det är lite vind och inga vågor, vi ligger helt fantastiskt.

Vi ser sköldpaddor, stora fiskar under båten samt en rocka som majestätiskt glider fram strax ovanför botten. Det häftigaste händer dock på morgonen – Mats bestämmer sig för att snorkla och när han simmar bredvid båten så är han plötsligt öga mot öga med en liten haj som håller till under båten. Det är väldigt speciellt att möta haj, även om den är liten!

Andra natten i denna fina vik, så har vi fått sällskap av fyra andra båtar.

Efter St John seglar vi till St Thomas och USVI huvudstad Charlotte Amalie, där vi ankar upp i den stora hamnbassängen. Det är ett annorlunda väder på väg in, med kraftig nordlig ”swell” och västlig vind, vilket beror på ett lågtryck som vandrar österut mot Azorerna. Vi kommer att ligga kvar här och titta på denna mycket fina stad, med stort danskt avtryck och också passa på att hyra bil för att utforska hela ön.

Vi tänker passa på att besöka öns ”Budget Marine” affär för diverse inköp.

Yasmine för ankar:

StThomas Mats-5

Guadeloupe och en födelsedagsmiddag med visst förhinder

Våren 2017 spenderade vi några dagar i Pointe à Pitre respektive Deshaies. Men resten av Guadeloupe har vi inte sett så mycket av och det ändrar vi på nu. Marina Riviera Sens blir vår bas för den dryga vecka vi bestämt oss att vara här.

En långpromenad längs med strandpromenaden in till Basse-Terre blir vår första utflykt. Staden har inte så mycket att erbjuda, men har en viss sliten charm. Vi gör ett intressant besök på turistkontoret och hoppas på att få lite hjälp med att planera vår vecka här, men det blir svårt – hon varken pratar eller förstår engelska, så det blir till att plocka på sig broschyrer och få till planen på egen hand. På vägen tillbaka till marinan bokar vi bord på en av restaurangerna i anslutning till marinan till dagen efter, det finns 3–4 stycken och den vi väljer är rekommenderad i Doyles Cruising guide.

Mats fyller år och det blir en vandrings dag. Det finns ett naturreservat precis ovanför marinan, så dit går vi. Totalt går vi cirka 10 km och den första halvan av vandringen sker i regnskog och uppför hela tiden,

halvvägs kommer vi till en väg och där passar vi på att äta medhavd lunch för att sedan följa vägen via en massa fina hus ned till kusten och hem igen.

Vi passerar också detta otroliga träd.

När skymning har blivit mörker, promenerar vi bort till restaurangen där vi bokat bord, för att äta födelsedagsmiddag, men det verkar konstigt – inga gäster och det ser ut som man håller på att plocka ihop för att stänga. Mycket riktigt, restaurangen har någon form av problem med elen, så man stänger. Finns två restaurangalternativ, det ena är fullbokat (den som verkar bra) och den andra som då återstår väljer vi (inget val). Detta är en ganska enkel och småtrist restaurang, så det får bli en pizza – således middag med visst förhinder eller snarare inte vad vi tänkt oss.

Vi passar också på att ta en arbetsdag med båten, ständigt och regelbundet underhåll är viktigt. Denna gång gäller det att ta bort salt och lite rostfläckar från allt ”rostfritt”. I den här miljön rostar även det rostfria!!

Sista tre dagarna av vår vistelse i Marina Riviera Sens har vi hyrt bil och då blir det att upptäcka hela ön.

Nu har vi kört kors och tvärs på denna vackra ö och Guadeloupe har verkligen svarat upp mot förväntningarna. Vi har inte bara kört bil, utan passat på att vandra och att snorkla vid Pidgin Island, dvs Cousteau ställe. Finaste korallreven vi träffat på och mycket fisk att titta på – kan verkligen rekommenderas.

Vi besökte också den botaniska trädgården som ligger i närheten av Deshaies.  Trädgården var mycket större och finare än vad vi räknat med, det blev cirka två timmar på denna mycket vackra plats.

Två fina vandringar blev det:

  • Maison de la Forét som ligger vid den jättefina vägen ”Route de la Traversée” som går tvärsöver den västra fjärilsvingen på Guadeloupe. Vandringen i regnskogen var fin, men väldigt lerig.
  • En vandring på drygt 3 timmar, cirka 12 km och motsvarande 98 våningar upp till det översta vattenfallet vid ”Chutes du Carbet”. En krävande vandring, men i huvudsak väldigt välgjort med spångar och trappor där det behövs, även om det finns långa partier med sten och rötter, alltid brant. Belöningen var det fantastiska vattenfallet och den härliga känslan i kroppen när man tagit ut sig.

Sista upplevelsen med bilen blev storhandling, gäller att passa på när man är i ”Frankrike”.

Nu när vi lägger sista handen vid inlägget är vi i Deshaies, där vi skall checka ut från Guadeloupe och dessutom äta en god middag på La Savane som har fått högsta betyg i TripAdvisor. Nästa stopp blir Antigua.

Bequia till Iles de Saints

Som vi skrev i vårt senaste inlägg, så njöt vi av att vara tillbaka på Bequia och det gjorde vi verkligen – det blev ett stopp som varade i tre veckor. Starkt bidragande orsak vara alla gamla och nya vänner, som gjorde våra tre veckor minnesvärda. Man kan inte beskriva antalet svenska båtar på annat sätt än invasion, trevlig sådan.

Några höjdpunkter utan någon form av prioritering:

  • Svenskt julbord på Papas med cirka 40–50 gäster, varav majoritet svenskar. Gott och trevligt.
  • Vi lär känna Pelka och Ingela, som hyr ett hus på ön. Vi får en massa bra tips på vandringar och promenader.

    Dessutom gör vi ett antal fina vandringar ihop med dem, tillsammans med Karin och Hasse från S/Y Barbasol.


    Vi firar Pelkas 65-års dag på Open Deck, som vi tycker är utan tvekan den bästa restaurangen på Bequia.
    utflykter 2-8
    Det är en nyöppnad restaurang som drivs av ett gäng underbara svenskar.
  • Pelka och Ingela tar oss till ”Chrissy`s”, en restaurang med lokal mat som ligger högt ovanför Admirality Bay. Personalen är trevlig, maten är jättegod och prisvärd. Det är så trevligt att vi återvänder dit en gång till, denna gång med S/Y Ultimo, S/Y Barbasol och ytterligare tre svenska båtar.
  • En dag tar vi färjan till Kingston – St. Vincent, vilken dag det blev. Förts en myllrande huvudstad och sedan rundtur med hyrd taxi. Taxin tar oss till Wallilabu Bay som är en central plats för inspelningen av ”Pirates of Carribien”.

    Det är tyvärr ganska förfallet, men roligt att se. På vägen tillbaka till färjan köper vi lunch, roti (wrap med kyckling och potatis med goda kryddor), som vi tar med och äter i parken vid färjeläget. Det blir en mycket trevlig dag och prisvärd, prisnivåerna är de lägsta vi upplevt i Karibien. Tyvärr känns dock inte St. Vincent tillräckligt tryggt att besöka med egen båt, ännu.

Det som sticker ut är Nyårsafton på ”Open Deck” med Conny, Carina & Angelica och Hasse & Karin. Den femrättersmiddagen som bjöds, var enastående. När kockarna kommer ut från köket och möts av stående ovationer från alla oss på restaurangen, då förstår ni. Tack för en fantastisk nyårsafton – Natalie, Magnus och Patrik!!!! Vi önskar er verkligen lycka till med ert restaurangprojekt.

Detta var ett axplock från Bequia, vi har inte kunnat nämna alla vänner, båtar, möten, middagar. Det var en fantastisk tid, några nämnda men ingen glömd.

Nu har det blivit januari och det är dags att segla vidare. Det blir en jättefin segling till Marigot Bay på St.Lucia. Här stannar vi i två nätter och återbesöker bl.a. restaurangen Dolittle som har chanserat.  Här säger vi också adjö till Hasse & Karin på S/Y Barbasol som seglar söderöver, vilket som vanligt känns sorgligt när man skiljs från goda vänner.

Marigot-1

Vi räknar dock med att de hälsar på oss i sommar på Ven, under sluttampen av deras hemsegling.

Efter Marigot Bay så blir det återigen en fin segling till Sainte-Anne på Martinique, där vi blir kvar i två veckor. Första dagarna tar vi det lugnt, vandrar och badar.

utflykter 2-6

Vandrar en härligt lång stig till Salinas Bay som är en av de finaste stränderna i Karibien.

Eftersom det är helg så kryllar det av folk så vi har mycket folk att studera.

Under tiden Sainte-Anne hinner vi också med att äta middag med Steinar och Janne på norska S/Y Numa, bjuda Conny & Carina från Ultimo på middag och demonstrerar hur fotoprogrammet Lightroom fungerar.

I förra inlägget skrev vi om vår watermaker och nu är det dags att hämta pumpen som är skickad från Sverige. Men innan vi börjar arbetet med att byta ut den trasiga pumpen, så bestämmer vi oss för att hyra bil i tre dagar. Det blir en dag med att åka runt på ön och vi körde Route de La Trace upp så lång norrut som man kan komma.  La Trace är en vindlande smal väg upp i bergen genom regnskog, bambu, gröna bergssidor och höga träd. Jesuiterna byggd vägen på 1700 talet och lokalt säger man att jesuiterna gillar rom och därför ser vägen ut som den gör! En dag med att göra nödvändiga ärenden (handla, byta gasoltuber etc etc) och sista dagen en tur till naturreservatet la Caravelle, där det blir en väldigt fin heldagsvandring.

Martinique-10

FINA STENAR FORMADE AV HAVET

Nu kan vi inte undvika vår watermaker längre, för att komma åt måste vi i princip rensa båda akterhytterna på prylar. Båten ser ut som ett bombnedslag!! Watermakern är placerad bakom motorn och det är inte lätt att komma åt. Det tar en heldag att montera bort den trasiga pumpen och sedan en halv dag att få ditt den nya. Först känner man stor glädje, den nya pumpen går igång. Men säg den glädje som varar, en vattenkoppling (t-rör i plast) håller inte tätt. Bara att skruva isär och göra om tätningen – tyvärr blir resultatet lika nedslående. Plastgängorna har blivit dåliga – leta reservdel således. Inte någon av alla tillbehörsaffärer som finns i Marin har denna typ av t-koppling. Det blir till att använda den gamla kopplingen, men med nyinköpt tätmassa i stället för tejp, så får vi äntligen kopplingen tät. Nu får vi istället inte igång watermakern i produktionsmod, men efter samtal till Sverige och tfn support från leverantör så går den igång – nu är vi äntligen självförsörjande på vatten.

När nu äntligen reparationen är klar, så känner vi att det är dags att segla vidare.

Men först blir det middag med Conny & Carina på S/Y Ultimo vilket som alltid är trevligt, men denna gång sorgligt för nu skiljs våra vägar åt. Ultimo skall påbörja sin segling mot Panama och därefter fortsätta ut i Stilla Havet. Nästa gång vi ses blir troligen på Fidji, då vi skall mönstra på som besättning för att segla med dem till Nya Zeeland.

Lite blomsterprakt måste också med i inlägget

Via Anse á l Àne och St.Pierre seglar vi till Portsmouth på Dominica.

Ankaret tas upp kl 06:00 i St.Pierre och vi får en fin översegling, men med ganska mycket vågor och också många översköljningar. Hela båten blir full med salt och vi blir faktisk tvungna att sätta på oss sjöställ, vilket vi inte ens kan komma ihåg när det skedde senast. Vi kommer fram till Portsmouth i god tid innan det blir mörkt och möts av PAYS, vilket är glädjande. Många av PAYS fick sina båtar förstörda under orkanen Marias framfart, men har nu nya båtar och det fungerar med bojarna i viken. Däremot har de inte ännu kommit igång med ”Sunday barbeque”. Det var också roligt att se att det var ganska många besökande båtar, vilket är viktigt – gäster och deras pengar & stöd behövs. Vi gjorde de utflykter som finns att göra redan förra våren, så vi blev bara kvar en natt.

Efter en fin förmiddagssegling så är vi nu på Iles de Saints och här är lika fint som vanligt.

Igår gjorde vi en fin vandring och ser också att ön har klarat sig riktigt bra (Maria), det är framför allt träd som blåst omkull.

Dom flesta husen ser helt ok ut, förutom huset som ser ut som en båt – sönderblåst.

utflykter-11

Vi avslutade dagen med en fantastisk middag på vår favoritrestaurang – ”Au Bon Vivre”.

utflykter 2-12

I morgon seglar vi till Basse-Terre på Guadeloupe. Mer om detta i nästa inlägg.

En flygande bläckfisk och första månaden i Karibien

Tiden går fort, nu har det redan gått mer än en månad sedan sjösättning och vi har hunnit med mycket. Första två veckorna ägnade vi oss att får ordning på båten, vilket innebär att reparera, putsa, tvätta, stuva och proviantera.

Att det ibland dröjer mellan inläggen på vår hemsida beror många gånger på tillgången till WiFi och bredband. På detta ställa kan man inte klaga:

besök1

Vi jobbade inte hela tiden, utan såg till att få ledig tid också, som vi använde till långa promenader, baddagar och en utflyktsdag tillsammans med våra kära vänner Conny & Carina från Ultimo.

Heldagsutflykten blev en rundtur med Anthony, som körde oss runt hela ön. Anthony förfäder har indiskt ursprung, men har vid det här laget bott i ett antal generationer på Grenada.

utflykt-4Vi stannade till vid många intressanta och vackra platser, men det som gjorde mest intryck var den lokala rom fabriken, som startades 1758 och fortfarande använder exakt samma process som vid starten. För att godkännas, skall romen ha en alkoholhalt av minst 70%. Vid provsmakning, så brände det bara till i strupen och det kulinariska kan ifrågasättas.

utflykt 2-4

Anthonys farföräldrar ägde en sockerrörsodling när han var liten och han var också med och levererade sockerrör till fabriken. Processen börjar med att sockerrören pressas i den vattenhjulsdrivna pressen. Saften leds via en kanal in i stora öppna kärl för jäsning i 7 dagar. Efter jäsning är det dags för kokning, dvs destilleriet. All uppvärmning sker via eld, inga datorer eller eluppvärmning, som sagt exakt samma process som 1758.

Vi besökte ett muskot rosteri och några muskots fick vi med oss till rom punchen

Chokladtillverkning hanns också med

Under vår rundtur blev vi också påminda om den ibland väldigt grymma Karibiska historien

Vi hade ett tydligt mål när vi kom till Port Louise Marina efter sjösättning, att Yasmine skulle vara helt segelklar och i bra skick när Chris och Agneta skulle komma på två veckors besök. Dagen innan deras ankomst lördagen den 25/11, blev vi också helt klara och kunde börja fokusera på de kommande två veckornas segling.

I Port Louise finns det också båtar med lite mer kapacitet en vår kära båt

mobil-1

Vi började med att ligga kvar i Port Louise första dagen efter deras ankomst, det är alltid skönt för gäster att få en första lugn dag. Vi bjöd i stället på en utflykt med vår nya fantastiska jolle (med hård botten) och utombordare till ett snorklingsställe strax norr om Georgetown, där det är gott om fisk men också undervattensstatyer. Det blev en väldigt trevlig dag, som vi avslutade på Patrics, där vi åt cirka 20 sorters karibiska tapas.

Vår plan var att segla via Carriacou (utklarering från Grenada), Petit Martinique, Cliffton på Union Island (Inklarering St Vincent and the Grenadines), Mayreau (Salt Whistle Bay & Salina Bay), Tobago Cays och sedan tillbaka till Port Louise via Union och Carriacou.

Den absoluta höjdpunkten är när Cissi vår dotter ansluter på Union för att segla med oss kommande vecka med avslut på Grenada.

besök1-11

Vi får två mycket varierande veckor med mycket god mat, fina stränder, sol och bad, små samhällen, snorkling och som vanligt många härliga människor.

När Cissi, Chris och Agneta lämnat oss, stannar vi några dagar i Port Louise för städning av båt, proviantering och felsökning Watermaker. När vi skulle producera vatten för första gången, så fungerar inte ena pumpen och tyvärr innebär det inget vatten. Vi har mailat hem till Sverige och fått en lista på saker som behöver undersökas. Vi har valt att vänta med detta tills gästerna åkt hem, eftersom man måste flytta undan ganska mycket prylar för att komma åt. När listan är genomgången, så är pumpen fortfarande stendöd och vår leverantör lovar att skicka reservdelar. Dessa delar kommer att skickas till Martinique och vi räknar med att hämta dem senast i mitten på januari. Sedan är det bara att hålla tummarna för att det går att reparera.

Vi låter oss inte nedslås av detta, utan lämmar Port Louise den 13/12 och får två jättefina seglingsdagar (stopp på Carriacou för utklarering) till Bequia. När vi gör oss klara att lämna Tyrrell Bay, så får vi ett mysterium på halsen eller snarare i våra huvuden. På däck vid styrbords winch ligger det en död squid (bläckfisk) med massa bläck runt sig.

mobil-2

Hur har den hamnat där? Har den varit jagad och hoppat, är det en fågel som tappat sitt byte eller är det någon som busat med oss? Nåväl, förslag på lösning till detta mysterium mottages tacksamt!

På Bequia skall vi nu stanna för jul- och nyårsfirande. Redan nu har det kommit några svenskbåtar, med majoriteten kommer till veckan, givetvis Ultimo och våra norska vänner på Numa. Dessutom ett antal båtar från Oceanseglarklubben.

När detta inlägg nu avslutas har vi hunnit med att vandra ett par gånger och upptäcka nya delar av Bequia.

mobil-3

Vi har ätit på Papas och Mac som alltid är trevligt, samt igår varit på den andra svenska restaurangen på andra sidan av viken, nyöppnade Open Deck och vilken mat!!!! Kort och gott, vi har det väldigt skönt och njuter av att fira jul och nyår här.

God jul och Gott nytt år önskar vi er alla!

Tillbaka på Grenada

Vilken omställning att kliva av flyget i 30 graders värme efter att 10 timmar tidigare lämna ett kylslaget och höstmörkt London. Vi fick ingen tillvänjning, utan gav oss in i tre dagars intensivt arbete med att få Yasmine färdig för sjösättning. Extra skönt att allt gått enligt plan och att vi får en ledig dag på det fantastiskt fina True Blue Resort.

Lördagskvällen blev en trevlig middag med Carina.

IMG_0234

Säsongens första hummer – grillad Lobster och den var helt fantastisk.

IMG_0228

Låt oss backa bandet –

Vi har haft en minst sagt omtumlande period hemma, köpt hus, sålt lägenhet och som grädde på moset flyttat till vårt nya fantastiska hem på Ven.

Ovanpå detta har vi funderat, diskuterat och funderat igen – Hur skall vår segling se ut denna vinter? Vi kom ganska tidigt fram till, att det räckte med en säsong till i Karibien. Ursprungligen tänkte vi segla mycket i norra delarna, men sedan kom ju hemska Irma och Maria orkanerna i vägen! Detta har gjort att vi bestämt oss för, med tanke på all förstörelse och osäkerhet, att vi kommer att avsluta vår segling på Antigua i slutet på april-2018. Där sätter vi Yasmine på lastfartyg med destination Southampton. Vi kommer sedan att fortsätta vår segling från England, via Nederländerna, Tyskland och Danmark till Skåne – vårt nya hem.